krille tvärvigg

Igår kunde vi bevittna hur bonden, vår granne, hämtade in kossorna från hagen. Det kändes lite vemodigt att inte längre ha dem som grannar. De har "umgåtts" med oss hela sommaren och bjudit på sig själva. Varit med då trekammarbrunnarna tömdes och hälsat oss med råmanden så fort vi visat oss på tomten. Då betet började ta slut så ställde de upp sig i en lång rad vända mot bondgården och råmade högljutt. Jag hade bespetsat mig på att få se tjuren betäcka någon ko, men fick aldrig se det. Ändå verkade en del av dem ovanligt tjocka, som om de bar på en kalv. Den rackarn måste ha använt mörkret för att utföra sin gärning. Man undrar om han var blyg eller finkänslig av sig. Då han råmade lät det som om ljudet kom från en brunn. Att ta in korna visade sig vara allt annat än lätt. Först fick bonden göra en gata eller gång med stängsel från gården till vår hage i vilken han skulle leda kossorna. Det gick ju sådär. Då de kommit fram till gården, så vände många av dem tillbaka till utgångspunkten, precis som om de tyckte att de blivit bedragna på något. Kanske trodde de att de skulle få beta av det gröna saftiga gräset som de nu släpptes in till. I maj var det kosläpp, nu sex månader senare var det koinsläpp. Nu väntar sex månader inomhus innan vi ser dem igen. Det blir en lång väntan.