krille tvärvigg

I Kiruna har en lärare fått stryk av en elev. Och det har väl hänt på andra ställen också. Någon (minns nu inte vem det var) menar att det får han väl tåla, eftersom en lärare kan jämställas med polis eller ordningsvakt och dessa brukar ju få ta emot lite stryk när det blir handgemäng. Ja, tiderna ändras. På min tid i folkskolan på 50-talet var det vi elever som kunde få stryk. Själv fick jag en örfil en gång och jag var också vittne till hur en lärare pucklade på en elev med pekpinnen. Minnena som sitter kvar i själen. Stryk är stryk och inte bra vare sig för lärare eller elever! Och en lärare kan inte jämställas med polis eller ordningsvakt vilka inte har något uppdrag att utbilda!

Hudiksvalls Tidningen har granskat Hälsingekommunernas och Landstingets kommunikationspolicy. Nils Funcke som är expert på yttrandefrihet underkänner dem helt. Enligt honom blandar man samman sin marknadsföring med de anställdas rätt att berätta om missförhållanden. Dessutom verkar man med sina dokument vända sig till cheferna. Så här kan det låta: "Varje kontakt med medierna är ett tillfälle att påverka bilden av kommunen i positiv riktning". Eller än värre som hos Landstingets policydokument: "Det är bra om anställda som haft kontakter med massmedia rapporterar det till närmaste chef och informationsansvarig i den egna förvaltningen". Med sådana här policydokument kan de anställda bli osäkra om de vägar anmäla missförhållanden på sin arbetsplats. För vad kommer i så fall att hända? Blir de utfrusna, riskerar de att mista jobbet osv. Nyligen ville folkpartiet apropå ett måldokument i kommunen om Glada Hudik-andan att man skulle "straffa" de som inte verkade i denna anda.

I Nordanstigs kommun går tre av tio elever (71 %) ur nian utan behörighet. I Hudiksvall två av tio (81 %). Det betyder att dessa två kommuner intar bottenplatserna i Gävleborgs län. Gävle är bäst i X-län med 88 %. I Dalarna, grannlänet, i Vansbro och Rättvik går samtliga elever ur högstadiet med behörighet till gymnasiet. Här har man tagit sig an varje elev individuellt för att hjälpa dem till behörighet. Både Nordanstig och Hudiksvall är två kommuner som inte sätter lärarna särskilt högt och som ligger i botten då det gäller lärarlöner. I Nordanstig har man dessutom nästan utplånat allt vad kultur heter. Kan det finnas nåt samband?

Från regeringen fick Estelle ett bokskåp i dopgåva. Det innehöll 200 böcker enligt den prudentlige talmannen med rätt politisk färg, han måste väl mena mörkblå. Då lär Pippi Långstrump och Alfons Åberg inte finnas med där. Hopps Bu och Bä får finnas med för det är min personliga favorit. Men den kanske är dolskt subversiv. Men nu inställer sig en fråga: var inte kungamakten politiskt neutral?

Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i världen och i landet råder religionsfrihet för alla - utom för kungahuset. När lilla Estelle nu döps så är vigvattnet evangeliskt-lutherskt och inget annat. För så måste det vara om hon ska få bli tronföljare. När succesionsordningen gjordes om 1974 blev den könsneutral, så att även Victoria kunde bli drottning, men religionsneutral blev den inte. Kungen får inte heller rösta, så hans medborgerliga rättigheter är också beskurna. Är det inte dags för kungahuset att bli medlemmar i republikanska föreningen så att de äntligen kan få samma möjligheter som andra medborgare!

Så är Försvarets Materielverk återigen inblandad i en märklig affär. Den här gången gäller det byggandet av fem korvetter, där miljarderna rullar och ingen verkar ha koll på vad det kommer att kosta. En folkpartistisk riksdagsman har haft vett att reagera och vill nu att miljardrullningen stoppas. Det finns ingen tydlig plan för hur man tänker agera säger riksdagsmannen. Ingen korvett är ännu färdig, vilket de skulle ha varit. Den nya kvinnliga försvarsministern framträder och säger att allt går enligt plan. Då reportern invänder och påpekar att planerna ändras ju hela tiden, så skrattar hon lite, precis som om man kommit på henne med något fuffens, och säger att hon måste ju ändå lita på de besked hon fått från det "pålitliga" Försvarets Materielverk och det lika tillförlitliga Försvarsdepartementet. Vi får väl inte ha alltför stora krav på försvarministern hon är ju ny i sitt ämbete. Men att hon är den tredje försvarsministern på sex år är ju faktiskt lite oroande.

I en dokumentär från Kina på söndagskvällen visas hur Stora Enso bedriver baggböleri i Kina med hjälp av myndigheter och rena gangsters. Förmodligen också under godkännande av kommunistpartiet. Stora Enso ska bygga en massafabrik i jätteformat i Kina och för att driva jätten har man köpt upp stora markområden för att plantera eukalyptusträd. Träd som utarmar både flora och fauna och som sänker grundvattennivåerna. Och som dessutom skapar ett enformigt trädlandskap designade för massajätten. Metoderna som används för att få bönderna att sälja sin jord är bryska för att inte säga brutala. Dels är det outbildade bönder lätta att lura och för de som inte sätter sitt fingeravtryck på papperen tar man gangsters till hjälp för att puckla på de motsträviga. En advokat som försökt hjälpa bönderna råkade också illa ut och misshandlades. Nu är det inte Stora Ensos personal som utför detta utan de lokala myndigheterna med gangstrars hjälp. Stora Enso håller sig i bakgrunden, som kapitalister alltid gjort. Fotografen som försökte dokumentera förhållandena motarbetades och övervakades hela tiden. Man skuggade honom och hindrade honom på alla möjliga sätt. Det var ett upprörande reportage, som visar hur stora företag agerar i de så kallade utvecklingsländerna. Allt för profitens skull misshushållar man med både männsikor och natur.

Från mitt fönster kan jag varje dag iaktta fågellivet utanför huset. Inte för att jag förstår så mycket, men det är ändå intressant. Talgoxarna och blåmesarna som dominerat vid fågelbordet under vintern har nu fått hård konkurrens av bofinkar på grund av den kalla våren skulle jag tro. Gråsparvar och pilfinkar som mesta tiden tillbringat vintern i grannens hönshus har återvänt och för "ett liv och ett kiv", som det står i inledningen till Strindbergs Röda Rummet. De slåss med de andra och inbördes om maten. Ibland gör en nötväcka en attack mot fågelbordet, snappar ett solrosfrö och pilar snabbt iväg. Fågelbordets marodörer är två större hackspettar, som är hänsynslösa i sin jakt på föda. Dessutom ger de sig på fågelholkarna och försöker vidga ingångshålet förmodligen för att komma åt äggen. En svartvit flugsnappare har också återvänt och flyger rastlöst mellan trädgrenarna, ibland i ett hastigt utfall för att fånga någon insekt. Sedan sitter den en stund på en gren och sjunger en stump. Ibland kommer ett par duvor, tror det är skogsduvor, till fågelbordet, vankar runt det och försöker hitta något ätbart som ramlat på marken. Och på avstånd kan jag följa kajflockens märkliga rörelser och lyssna till storspovens joddlande. Och högt i skyn hänger sånglärkan på sin tråd.

Med sitt uttalande om att "arbetslösheten är låg bland etniska svenskar mitt i livet" gör statsministern en juholtare. Pratar utan att tänka sig för. Jimmie Åkesson tackar och tar emot och säger att det bekräftar vad SD sagt hela tiden. Reinfeldt själv försöker, precis som Juholt gjorde, komma undan grodan han uttalat och säger att han velat peka på ett problem. Vilket då frågar man sig? Vilket problem menar han och vad vill han i så fall göra åt problemet. Nu delar han istället upp befolkningen i ett vi och dom och underförstått, eftersom han företräder arbetslinjen, så är de som har lägre arbetslöshet bättre än de andra. Klantigt sagt. Ta istället reda på varför det förhåller sig på det här sättet.

Impulsen till att läsa Jorge Sempruns roman Den stora resan fick jag då jag läste Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. En gripande bok om hans far, som överlevde Auschwitz, fick en reträttplats i Södertäje, men som sedan aldrig kom över händelserna i lägren och till slut tog sitt liv. I sin bok nämner Göran Rosenberg Sempruns roman, som ett av få dokument om själva resorna till koncentrationslägren.

I går hörde jag för första gången gökens ko-koande och såg en hussvala klippa över huset. Det betyder väl att försommaren är här. Trots det fortsätter småfåglarna att gästa fågelbordet och ibland dyker en hackspett upp. Grannen började förbereda åkern, där han ska sätta potatis. Traktorn gick hela dagen med ett helt följe måsar, som väntat länge på denna benådade stund.

Den spanske författare Jorge Sempruns roman Den stora resan som utkom 1964 är en fascinerande berättelse om en resa till koncentrationslägret Buchenwald. Ett av de få dokument vi har om hur just en resa i godsvagnar, där människorna packades som sillar, gick till. Huvudpersonen Gérard har varit med i den franska motståndsrörelsen och gripits och fängslats och förs nu till koncentrationslägret tillsammans med andra motståndsmän. I lägret ska de utföra slavarbete till den tyska krigsindustrins fromma. Färden pågår i 5 dagar och nätter utan vare sig mat eller vatten. Flera i Gérards vagn dör under färden av utmattning, bland annat den reskamrat från Semur, som Gérard kommer i samspråk med under resan. Just då de når lägret orkar han inte mer utan dör i Gérards famn. Under resan dyker minnen ur det förflutna upp i Gérards hjärna, från barndomen, från motståndskampen och från fängelset. Här finns ruskiga episoder som när SS-männen bussar hundar på ett femtontal judiska barn som överlevt under en transport från Polen. Men det är också en filosofisk och grymt vacker berättelse som varmt kan rekommenderas. Men att få tag i boken är inte lätt, jag lyckade få tag i ett magasinerat exemplar i Hudiksvalls bibliotek.

Min gamla hemkommun Västervik befinner sig i ekonomisk kris och lägger därför ner 6 biblioteksfilialer. Tidigare har man lagt ner flera skolor på landsbygden bl a i Blankaholm och Totebo. Till detta kommer att kultur- och musikskolan måste spara och rektorn befarar att nedskärningarna kommer att drabba undervisningen. Så går det till när det ska sparas. Kulturen vingklipps och barnen tillhör förlorarna tillsammans med landsbygdsbefolkningen. Västervik är moderatstyrt och här råder motsatsen till ordning och reda i finanserna. Av de artiklar jag kunnat läsa verkar det som om man misskött ekonomin och haft dålig koll. Nu skyller kommunalrådet Hjalmarsson bl a på de dåliga kommunikationerna, han talar till och med om att infrastrukturen är som i ett u-land. Att pendla med bil från Västervik till Linköping och Norrköping tar ju drygt en timme och till Kalmar tar det ännu längre. Järnvägen är inget alternativ, den är ännu långsammare. Vad som är A och O här är inte lätt att veta. Befolkningsmässigt har man också tappat folk, man är nu under 36 000 i kommunen. Så det ser dystert ut för Västervik. Men snart kommer sommaren och då brukar invånarantalet i stan mångdubblas! Alltid något, sa fan då han såg Västervik (nej Åmål var det visst!)

Israel river bosättningar och brunnar på Palestinskt område som byggts med svenska biståndspengar uppger Ekot, som också försökt få Carl Bildt och biståndsministern Gunilla Carlsson till studion för en kommentar, men ingen av dem vill medverka. Istället framträder en centerpartistisk kvinna i utrikesutskottet, som fördömer agerandet, men som svävar på målet hur regeringen ska gå vidare med saken, om bilateralt eller genom EU. Spanien har å sin sida protesterat kraftfullt och fått Israel att upphöra med rivningarna, även om hotet ligger kvar. Varför agerar Israel så simpelt? Är det för att man inte vill ha någon tvåstatslösning, ty bosättningarna och brunnarna ingick ju i en sådan plan. Läste för ett tag sedan Göran Buréns bok om Mordet på Folke Bernadotte. Den ställer frågan i vilken grad Israels regering var inblandad i mordet. Även då var man emot det medlingsförslag som Folke Bernadotte lagt fram. Det är svårt att förstå hur ett folk, judarna, som varit så utsatta, kan agera på det här sättet.

På tio år har antalet sekreterare minskat med 225 000 personer. Var har då dessa arbetsuppgifter tagit vägen? Jo, i effektivitetens namn har man lagt flera administrativa uppgifter på läkare, sjuksköterskor, lärare och poliser som exempel. Nu drunknar dessa personer i administration och antalet vårdtimmar har minskat, liksom undervisningstimmar och antalet brott har ökat. Strävan efter effektivitet blev alltså det motsatta, ineffektivitet.