krille tvärvigg

Ytterligare ett vårtecken har anlänt, tofsviporna som intagit täkterna nedanför huset och som gör sina krumbuktartade svängar och sina läten som låter som en katt som jamar. Ett annat inslag här tidiga morgnar är rådjuren, de är fyra till antalet och vi har gett dom epitetet de fyras gäng. Jag vet inte riktigt när de brukar inta sina platser, men på morgonen är de där och ligger och bevakar sin omgivning, precis som kvigorna gjorde förra sommaren. Rådjuren intog faktiskt samma platser redan i vintras, då det var snö. Då morgontrafiken har rusat av sig strax efter åtta brukar de resa på sig och skaka loss sina kroppar och efter en stund tar de språnget över vägen och in i skogsdungen på andra sidan vägen.

En helt annan historia var att vi igår kväll såg den fantastiska filmen Sameblod på bio Kontrast. Då vi kom ut från bion hade det börjat snöa, stora lovikkavantar föll från skyn och det var svårt att se vägen. Det var ju mest blösnö, som förvandlades till vatten. Men hos oss lade sig i alla fall ett centimetertjockt snötäcke. Jag hade tänkt byta till sommardäck endera dagen, så efter att jag skjutsat frun till tåget på morgonen, så for jag på vinst och förlust till stället där jag brukar byta däck, tänkte se om jag kunde få en plats i kön. Då jag kom dit var det väldigt tomt på bilar och när jag gick in i lokalen, så satt killen som brukar byta däcken i en sliten fåtölj och gjorde ingenting. Va, sa jag, har ni inget att göra. Nej, sa han och skrattade, det har ju snöat. Jamen, den är ju så gott som borta nu sa jag. Hjälper inte, sa han, om det kommer lite snö, så vill folk behålla vinterdäcken på. Ja, det var ju bara att tacka och ta emot, för tio minuter senare kunde jag backa ut från däckfirman med sommardäcken på.

Nu är det inte bara i öknen och stekpannan som det kan vara stekhett, utan ordet har fortplantat sig till idrottsreferatens värld. Nu senast var det Viktor Claesson i svenska landslaget som enligt referenterna var stekhet, då han gjorde två mål mot Portugal och i övrigt gjorde en bra prestation. Ett annat ord som fått en renässans inom fotobollen är ordet borg, som man mest förknippar med medeltiden och dess försvarsanläggningar. Men nu kan både spelare och ledare prata om att vår hemmaarena är vår borg, underförstått att här är det vi som bestämmer.

Samtidigt har ju många av idrottsarenornas gamla namn med vall försvunnit och vi har fått en massa konstiga företagsnamn istället som Guldfågeln Arena och dylikt. Svårt att känna något för detta.

 

Ett annat ord som hörs på friidrottsarenor är atlet istället för friidrottare eller bara idrottare. Atlet är inget jag direkt associerar till utövare av friidrott, utan mera till kraftsporter som tyngdlyftning osv. Att se en spinkig maratonlöparer kallas för atlet låter nästan lite för bra för att vara sant. Sporten har alltid varit kreativ då det gällt att hitta på nya uttryck.

Lars Lindgren ordförande i Transport avgår med omedelbar verkan meddelar Ekot, sedan Aftonbladet avslöjat hur Lindgren använt förbundets pengar för spritinköp och mycket annat. Jaha, så var det dags igen, för det var ju inte så länge sedan som det var turbulens i Kommunal. Fackföreningsledare verkar ha ett mycket problematiskt förhållande till alkohol. Själv minns jag hur jag vid den första fackkurs inom Metall som jag deltog i för bra många år sedan blev förbluffad, då det första man gjorde på kursen var att ta upp beställningar på spritinköp. Och på kvällen efter förstakursdagen påbörjades ett hejdlöst supande. Dagen därpå var handfat och toaletter fulla av spyor och kursdagen gick mycket segt tillväga. Det verkar vara en mycket dålig tradition i förhållande till sprit som finns inom vissa delar av fackföreningsrörelsen. Trots att man officiellt ställer upp regler och låtsas som om allt är frid och fröjd.

Fredag förmiddag. Ett par plusgrader. Jag drar på mig fleecen och vandrar iväg mot Wij. Grusvägen har torkat upp hyggligt, sen jag gick här sist. Hallstaåns vatten flyter lugnt under bron och någon bäver visar sig inte. Jag viker av mot Gryttje och hör tranornas rop på avstånd. Jag funderar på att följa körvägen mot Gryttje för att se dem, men noterar att det är alltför gyttjigt, så jag vänder om. Då kommer tre sångsvanar flygande, ljudligt trumpetande. Men den ena av dem viker tvärt av mot ett annat håll. Var den inte önskvärd för de andra, som fortsätter i riktning mot Gryttje. Ska säkert gå ner för att vila en stund. Från aspdungen hör jag trumvirvlar, en spillkråka eller hackspett är i farten. Men jag kan inte få syn på vederbörande fridstörare. I en hålighet i en asp vid vägkanten håller en nötväcka på att rumstera om, troligen i färd med att göra i ordning för bosättning. Så når jag fram till landsvägen, där bilarna rusar fram till synes blinda för vårens små under. Hemma på gården varnar skatan, som håller på med sitt bobygge i den täta pilen vid bastun. Nu byggs fjolårets risbo på med en ny våning.

Samma dag som ett gäng sångsvanar svischar över våra huvuden och mellanlandar på täkten och ger en vink om att våren är på framfart, så hör vi om att det starkt emotsedda valet i Holland inte blev den framgång som media trott för Stjärten Wilders. På morgonnyheterna kunde vi också höra att Trump fått nej till det nya förslaget på inreseförbud. Det var alltså en mycket lovande morgon. Och som lök på laxen så att säga kunde vi sedan höra att pensionsmyndigheten kastat ut Alra från PPM-systemet. Men så kom kvällsnyheterna och meddelade att Trump lagt fram sitt budgetförslag, vilket innehöll ökat stöd till militären för att öka säkeheten i landet. Hur det nu kan bli säkrare, för mig låter det som att det blir osäkrare istället. Och så skulle han skära ner på miljöområdet istället och flera biståndsprogram skulle stoppas, så det är fullt tydligt vad det är han vill.

 

Februarirevolutionen var en omvälvande händelse i Rysslands historia, ett förspel till bolsjevikernas övertagande av makten i oktober 1917. Den här revolutionen har uppmärksammats av Sveriges Radio, som i ett program för några dagar sedan besökte några av de platser, som kom att spela stor roll. Som Flaggtorget, där trupper från Pavlovska gardesregementet sköt in i en folkmassa, som vägrade skingra sig och 40 civila dog, vilket väckte folkets vrede och blev början på ett myteri bland trupperna, som snabbt spred sig till arbetarna. Ursinnet och vreden överraskade alla och så var skedet i rullning. I Tauriska palatset, som radiomedarbetarna också besökte, klämde dumaledamöterna skräckslagna ihop sig och utsåg en provisorisk regering, där framför allt Kerenskij kom att spela en betydelsefull roll. Men det lönade sig föga, eftersom den egentliga makten kom att ligga hos den konkurrerande parten, petrogradsovjeten eller i själva verket dess verkställande organ, exekutvikommittén, som dominerades av socialisterna (mensjeviker, bolsjeviker och socialistrevolutionärer). Bolsjevikerna hade från en början inte trott på revolutionen. En av dem, Alexander Sjlapnikov i petrogradsovjeten hade sagt: Vad då för revolution? Ge arbetarna ett pund bröd och det ebbar ut." Men ebbade ut gjorde det inte, utan upproret tilltog och växte i styrka, så att tsar Nikolaj av bara farten blåste bort från den tron som Romanov-ätten innehaft i 300 år. Radiomedarbetarna ställde också frågan om februarirevolutionen kommer att uppmärksammas i Ryssland av idag. Men trodde inte att det kom att bli något värst firande. Nuvarande ledning med Putin i spetsen vill inte påminnas om folkliga resningar.

I år är det 175 år sedan den allmänna folkskolan inrättades. Ett tidernas kunskapslyf!. Nu vill man påminna om detta med en utställning som först kan beses på Prins Eugens Waldemarsudde mellan 11 mars och 21 maj. Sedan kommer utställningen att turnera i landet. Fast tyvärr bara i ett fåtal större städer. Utställningens namn är en sagolik skola och man kommer att visa en del av Saga-bibliotekets böcker samt affischer och dylikt. Om man berättar om bakgrunden, den hårda debatt som föregick folkskolans etablerande vet jag ej. Men det hade nog kunnat vara på plats. Folkskolan debatterades i årtionden, innan den blev verklighet. För de liberalt sinnade som Almqvist och Geijer var skolan viktig ur demokratisk synpunkt, att barnen skulle uppfostras till medborgare med rättigheter och skyldigheter. Folkskolan var också en förutsättning för en konstitutionell monarki. Och man ville att staten skulle ansvara för densamma. Just det senare vände sig de konservativt sinnade emot. De tyckte att statens engagemang endats skulle gälla religionsundervisningen; all annan undervisning var hemmets sak. Sedan fanns det många som fruktade för den allmänna ordningen och samhällets lugn och stabilitet om den breda massan skulle få undervisning i andra ämnen är kristendomskunskap. 1828 års uppfostringskommitté föreslog så att all egentlig folkuppfostran kunde inskränkas till hem- och religionsundervisning. Men utvecklingen i samhället gjorde att de liberala åsikterna vann terräng, skiftesreformerna och befolkningstillväxten medförde att de sociala problemen växte och som ett medel för att åstadkomma en förbättring så tillkom folkskolan. Här kan man jämföra med hur den allmänna rösträtten kom att införas, då hoten från massorna underifrån tvingade regeringen att införa rösträtten. Visserligen blev införandet till att börja med en halvmesyr, som nästan alla stora förändringar. Kyrkan hade fortsatt stort inflytande genom att prästen blev ordförande i den nyinrättade skolstyrelsen. Men samtidigt stadgades det att i varje stad och socken skulle finnas en skola med utbildade lärare och att varje skoldistrikt var skyldig att anskaffa och underhålla skollokaler. Staten tog också ansvar genom att svara för lärarutbildningen.

Idag är det den 8 mars och alltså kvinnodagen. Ett av de mest spektakulära inslagen är de rosa huvudbonader, som omväxlande kallats musmössor, kattmössor eller fittmössor. Ursprunget tycks komma från USA, där huvudbonaderna blev ett sätt att visa avsky mot Trump. Man får hoppas att huvudbonaderna även i Sverige kan få ett mera politiskt innehåll och inte bara bli ett jippo. Men hur många är det som vet att det var Clara Zetkin en vän till Rosa Luxemburg som på en kongress (var det inte andra internationalens kongress?) föreslog 8 mars som internationell kvinnodag. Här finns även en annan historisk parallell. På den internationella kvinnodagen i Ryssland 23 februari så gick kvinnorna i Petrograd ut och krävde bröd i en demonstration. Det blev inledningen till februarirevolutionen som nu firar sitt 100-årsminne. Kvinnorna har alltså haft stor inverkan på historiens förlopp, något som ofta glöms bort i officiella historiebeskrivningar. Den ryska är inget undantag.