Bok om Afghanistan inifrån
Nedanstående recension "missade" HT att ta in, varför jag publicerar den på bloggen om någon skulle vara intresserad att ta del av den.
Bokfakta
I väntan på talibanerna – Afghanistan inifrån
Författare: Jesper Huor
Förlag: Ordfront
En gång var Afghanistan världens centrum, en korsväg mellan skilda kulturer. Men under de senaste trettio åren har landet oavbrutet varit i krig. Mot den sovjetiska ockupationsmakten, i ett uppslitande inbördeskrig och sedan några år i en rasande jakt på talibaner. Sverige är också inblandat i konflikten och frågan om och hur länge de svenska trupperna ska vara kvar i landet har debatteras hätskt, senast i valrörelsen. Men hur ser det egentligen ut i Afghanistan, vad tycker afghanerna och hur lever de? Och hur tänker en taliban och varför går kriget åt skogen?
En som försökt ta reda på hur det förhåller sig är frilansjournalisten Jesper Huor, som under 2009 vistades fem månader i landet. Och som under stora umbäranden och med fara för sitt liv reste runt i landet och träffade människor på skilda nivåer i samhället. Hans drivkraft var äventyrslusta, nyfikenhet och en önskan att göra en insats och berätta sin sanning om Afghanistan. I resereportaget I väntan på talibanerna berättar han sin historia. Det är ett reportage som har litterära kvaliteter med skarpögda iakttagelser, eftertanke och ett personligt tilltal.
Afghanistan är ett land av extremer. I Kandahar, säte för talibanernas skuggregering, finns samtidigt ett utbildningscentrum för unga kvinnor. Här träffar Huor två kvinnor som studerar på distans vid ett universitet i Kanada. Huor möter också en hängiven talibananhängare, som inte deltar i striderna, men som förser krigarna med mat och husrum och som på frågan varför han stöder dem svarar att där regeringen styr kan krigsherrarna göra vad de vill, men där talibanerna styr råder lag och ordning. Och i ett långt kapitel, med titeln Avfällingen, träffar han av en slump på ett gäng ateister och festprissar, som gör vad som faller dem in. Huor presenterar ingen entydig syn, han erkänner komplexiteterna och sin förvirring och låter mötena med människornas berättelser tala. Ur dessa växer det fram en väv ur vilken det går att skönja vissa sanningar.
Huors slutsats blir att en politisk lösning behövs för att få slut på kriget, men att någon sådan inte är möjlig inom överskådlig tid. Det största hindret för fred är enligt honom inte Isaf-styrkornas uppträdande eller talibanernas makt, utan den maktlösa och korrupta regeringen i Kabul.
