krille tvärvigg

Lilla Jimmie sprang hem till mamma, då det blev hotfullt hemma på gården, berättade Jimmie Åkesson för psokologen Poul Perris och för hela svenska folket då han dök upp i programmet nyfiken på partiledaren. Och så erkände han att han nog var rädd. Se där, så fick man det bekräftat att det är rädslan för "de andra" som är en av drivkrafterna för Jimmie Å. Men, undrade Parris, fanns det inte möjlighet att försöka överbrygga konflikterna. Jo, om man gick i samma klass, sa Åkesson. Men det var ju just det han gjorde och som han inte tog tillvara på. Strax innan hade han berömt sig av att vara en samlande kraft, som försökte överbrygga motsättningar. Men i det här fallet var det tydligen omöjligt. Parris undrade också varför Jimmie valde SD, om han inte visste om deras nazistiska förflutna, om han inte sett hur de gjorde Hitlerhälsning osv. Men lille Jimmie hade inte sett eller hört något. I alla fall påstod han det. Däremot kom han ihåg att han hade haft en lärare som varnat för SD. Men eftersom han var vänster och gick klädd i konstiga kläder, så gjorde rebellen Åkesson precis tvärtom, han blev nyfiken på SD och bildade ett ungdomsförbund. Det här påminner mig om när Adolf Hitler, som tagit arbete som infiltratör och tjallare för militären glömde sin uppgift och istället för att skvallra om nazistpartiet gick med i det och blev partiledare. Där har Åkesson en gemensam nämnare och kanske förebild.  

I Helsingör har offentliga obduktioner av djur blivit ett folknöje. Det är som medeltida avrättningar vilka samlade stora skaror människor. En del upprörs, men många kommer av nyfikenhet. De som försvarar spektaklet menar att man kan lära sig något om naturen. Hur då? Möjligen kan en obducent ha något att lära. Ett barn som intervjuades påstod att man får se hur djuret ser ut inuti och det kan han ju ha rätt i, men om det lär en om något om naturen kan betvivlas. Djur ska studeras i naturen och inte som döda.

Vad är det som pågår på Sveriges Radio? Håller man på att helt tappa koncepterna. Först var det Stefan Jarls film som inte skulle få visas förrän efter valet, eftersom den ansågs partisk. Sedan stängde man av Soran Ismail och nu har till och med en chefredaktör på Arbetarbladet, som medverkat i något sorts panelprogram på Radio Gävleborg fått veta att han inte får vara med längre. Varför då? För att han arbetar åt en socialdemokratisk tidning eller vad?  Sveriges Radio hävdar opartiskheten som skäl. Men det hela verkar väldigt tveksamt och godtyckligt.