krille tvärvigg

Sverige har ju nu beslutat att flyktingar som kommer från Syrien kommer att få uppehållstillstånd i landet. Det är ju bra. Men det är bara det att EU har sådana bestämmelser att de inte kan komma hit på lagligt sätt. De får inga visum. Därför måste de ta sig hit illegalt, vilket kan kosta dem en förmögenhet. Detta berättade Cecilia Uddén i Dagens Eko idag. Flyktingarna står alltså inför ett moment 22, de får gärna komma, men de kan inte komma.

2022 ska fotbolls-VM spelas i Qatar av alla ställen. På grund av hettan under sommarhalvåret så tänker man nu spela turneringen under vinterhalvåret istället. Men detta gäller inte för de arbetare som nu sliter med byggena. De ska till skillnad från fotbollsspelarna jobba i 8 timmars hetta och att inte alla tål det har vi nu fått veta genom tidningen the Guardian. 44 nepaleser har dött i hjärtinfarkt eller genom olyckor. Inte så konstigt kanske då de tvingats jobba i 50 graders hetta och utan tillgång till vatten. För att de inte ska kunna rymma från arbetsplatsen, vilket skulle vara förståeligt, håller arbetsgivaren inne deras löner. Dessutom beslagtar arbetsgivaren deras pass och id-handlingar för att göra dem till illegala invandrare. Modernt slaveri med andra ord. Vad säger arrangörerna av fotbolls-VM om detta?

H&M provsyr kläder i Etiopien, inte för att klä landets befolkning, utan för profitens skull. Eller som vd:n Karl-Johan Persson uttryckte det: Afrika är bra ur kostnadssynpunkt. Jojomensan, här kostar en arbetare bara 23 dollar i månaden, medan man får punga ut med hela 38 dollar i Bangladesh. Dessutom har ju arbetarna i Bangladesh börjat ta sig ton och demonstrera mot urusla arbetsförhållanden  och låga löner. Det gäller att se om sitt hus. Sedan har ju Etiopien den fördelen att regeringen i landet är en av de mest fackföreningsfientliga på kontinenten. 

I upprördheten över att romer registrerats i minst tio år kom nyheten om att biståndsministern bistått sig själv bort. Hon har under fyra år fått sin lön med biståndspengar, pengar som kunde ha använts till mediciner, skolor och sjukhus i utvecklingsländerna. Hon har precis som generaldirektören för tillväxtverket, som ordnade brakfester, för att öka tillväxten, missförstått sin uppgift. Skam på torra land, sa man förr, det stämmer bra här.

Så har då nådiga luntan presenterats, men mot kulturen var den inte särskilt nådig. Mindre än 1 procent av budgeten går till kulturen. Kulturministern framträder och tycker förstås att man gjort stora satsningar. Man har nu löst pensionsvillkoren för dansare och musiker låter hon meddela. Men då man tittar lite under ytan, så visar det sig att det har man inte alls. Ingen vet riktigt hur det ska gå till. Hon är också mäkta stolt över att 500 gamla filmer digitaliseras, 500 det är mycket det, tycker hon. Men i arkiven finns 8 500 filmer att digitalisera fru Liljeroth. Ja, men man behöver kanske inte digitalisera alla, svarar ministern. Man kommer också med ett förslag om läsfrämjande åtgärder riktade till barn och ungdomar. Men varför bara till barn och ungdomar? Och hur ska det gå till? Som vanligt lämnar kulturministern frågan öppen.

I det intressanta intervjuprogrammet Min sanning berättade Barbro Westerholm f d generaldirektör i socialstyrelsen och folkpartist hur det fria ordet i alliansen är strypt. Det går inte att tala och rösta fritt utan man måste följa blockpiskan. I omröstningar kvittar man ut sig istället för att ta ställning. Hon beklagade blockpolitiken, som låst den politiska verksamheten i Sverige och gjort att vi hamnat i ett status quo. På sikt är detta mycket allvarligt, eftersom goda idéer från vilket håll det än kan komma inte får utrymme. 

På väg till postlådan för att hämta post kommer närmare 100 tranor i en förnämlig v-plog över mig. Men jag ser att den en del får hejda sig för att inte flyga in i den framförvarande, precis som bilarna i trafikstockningar på Essinge-leden få ha uppsikt på framförvarande fordon. De flyger över täkten och några av ungdjuren som ligger och idisslar lyfter på huvudet för att ta in den mäktiga synen. Inom några minuter försvinner de över skogsranden för vidare transport söderut. Jag känner saknad och inser att sommaren är definitivt förbi. 

Den ödesmättade 11 september lägger vi spadarna åt sidan och gör en rundtur i den vackra Dellenbygden. Vårt mål är Stigs Trädgård, där vi tänker inhandla en havtornsbuske, en hane till är tanken. Havtornsbusken är en märklig buske, dess blommor är så små att de inte pollineras av bin och insekter, utan det är vinden som sköter om befruktningen. Vi har en hanplanta (och tre honplantor), men tror att vi behöver ytterligare en hanplanta. Sensommarvärmen är kvar och efterhand bryter solen genom molnsjoken. Vi är fikasugna och söker upp cafeét vid kvarnen i Stömne. Men man har stängt för säsongen. Det blir istället ett uppehåll vid Svanbacken och lunch. Men innan dess tittar vi in på antikvariat Furioso, som flyttat till Svanbacken. Här botaniserar vi i sprängfyllda bokhyllor. Jag hittar Sara Lidmans Lifsens rot, slutpunkten i hennes Järnbaneepos samt Sven Delblancs sista bok Agnar. Hustrun en bok om Tvåändsstickning. Hon tänker sy (eller heter det sticka) vantar till vintern. Det är underbart med antikvariat, här kan man hitta böcker som inte finns på annat håll, böcker som nu ofta mals ner till makulatur eller bränns. En eloge åt alla antikvariathandlare som tagit på sig den otacksamma uppgiften att hålla oss med böcker, som lönar sig så illa. Föreståndaren upplyser mig på fråga om det går runt att hans vinst brukar bli cirka 20 000 kr på ett år. Det är sannerligen inte mycket för det stora arbete han lägger ner. Efter en god lunch fortsätter vi till Stigs Trädgård. Stig är inte där så vi får ta hjälp av expediten, som säger att Stig varit borta i ett ärende i två timmar, men snart borde vara tillbaka. Vi bestämmer oss för att förutom en havtornsbuske, som vi ändrar till en honplanta, att även köpa ett äppelträd Silva som komplement till våra två tidigare träd. Då Stig dyker upp hjälper han oss att klippa äppelträdet och han säger också att det går bra med ytterligare en honplanta, eftersom man räknar en hane på fem honor. Ett riktigt harem i bärbuskarnas rike med andra ord. Vi återvänder sedan till staden mycket belåtna med dagen.

Sätter vitlök för nästkommande år och hoppas på bättre resultat än de två senaste åren, då vitöksskörden varit synnerligen mager. Vet ej vad det beror på, tidigare har vi haft rätt goda skördar. Jag lyssnar till stillheten. Inte ett blad rör sig och inga fågelläten. Det är som om naturen gått in i väntan på höststormarna. Bara på landsvägen pågår den ständiga trafiken, även om den är något modestare nu än i somras. Tystnaden bryts av en ko som råmar vid bondgården. Ungdjuren som betar i vår närhet ser också ut att lyssna till tystnaden. Himlen är mulen och grå, det känns lite fuktklibbigt i luften. Björkarna börjar gulna och skvallrar om vilken årstid som vi går in i. Vemodet kryper in i min bakficka.

Det är idag 14 år sedan vi flyttade in i huset i Fiskeby. Ett hus som är mer än 100 år gammalt och som i minst 25 år tjänat som lanthandel. Vad är då att minnas? De stora investeringar som vi gjort i huset. Det började med att vi måste göra ett nytt avlopp med trekammarbrunn, infiltration och urintank. Och för fyra år sedan skaffade vi bergvärme, efter att i många år eldat med ved, kompletterat med elelement. Att jobba med ved var i början roligt och spännande. De två första åren klöv jag all ved med yxa. Men det blev alltför arbetsamt och tog mycket tid. Det var många arbetsmoment. Först kapa veden, sedan klyva den, sedan kasta in den i vedboden och stapla den. När det sedan skulle eldas fick jag köra in veden med skottkärra. Vi har också gjort en hel del förbättringar inomhus. I köket nya luckor och skåp. I badrummet nytt golv, nya våtrumstapeter, nya skåp, badkar och duschhörna. Vi har även tagit bort korkmattor och slipat och behandlat de flesta golv. I köket och hallen har vi lagt nytt golv. Stora förändringar har också skett i trädgården. Först rev vi två provisoriska skjul med presenningar som förfulade hela tomten. En midsommar rev vi också det plank som mest såg ut att vara till för att dölja bakgården. Vi grävde också fram en stor sten, som täckts med avfall, spikar, burkar, glas och jag vet inte vad. Vi har också försökt rama in tomten. På framsidan finns nu en fastbandhage som skiljer tomten från landsvägen. Vi har också planterat träd och buskar för att gränsa av vissa ytor. Och vi har också jobbat hårt med köksträdgården, vilken årligen ger oss ett bra tillskott av grönsaker och bär. Det som är tungsamt med tomten är gräsklippningen som tar flera timmar i anspråk och så snöskottningen på vintern. Annars är det här det bästa boende vi haft.

Varför rör sig tiden obönhörligt framåt, har fysiker frågat sig länge. I Vetenskapens värld, det andra avsnittet om kosmos väv, erbjuds vi ett svar. Tidens framåtgående rörelse är kopplat till Big Bang. Då ursmällen inträffade gick allt från ordning till oordning, precis som när en inbunden bok slaktas och boksidorna sprider sig tumultartat. Tiden följde med i denna rörelse, efter vad jag kan förstå. Länge trodde fysikerna att universum var en helhet, tills man upptäckte att det expanderade. Då var tron att expansionen skulle avta, precis som när en bil med hög hastighet bromsas in. Men så kom nya insikter, expansionen fortsätter och det i än högre takt. Det kommer att leda till att galxerna kommer att avlägsna sig från varandra och de svarta hålen bli fler och fler. Till slut kommer strukturerna att upplösas och rymden bli som en rad omkringdrivande isflak på havet. En skrämmande vision, men när det inträffat, vilket lär dröja miljarder år, finns nog inga människor som kan beskåda det hela. Och då kommer också tiden att upphöra.