krille tvärvigg

Från arbetsrummet ser jag en björktrasts jakt på mat och ungen som propsar på mer. Ingen rast och ro där inte, trots att det snart är midsommar. Huvudet på sned, lyssnande efter en masks rörelse nere i gräsmattan. Vilken hörsel! Och så får han napp (kan man säga så?) får fatt i en mask med näbben och stretar och drar. Masken gör motstånd, spänner musklerna för att hålla sig kvar i jorden, men till slut segrar trasten. Men han får inte avnjuta måltiden, utan genast lämna över bytet till ungen som gapar och vill ha mer. I sanning en strid för brödfödan!

Den lille nyfödde prinsen har utsetts till hertig av Ångermanland och statsministern och säkert flera ångermanlänningar med honom är mäkta stolta. Ångermanland har aldrig tidigare haft en hertig. Fast nu kallas det inte Ångermanland utan Foppaland. Hur som helst kommer prinsen att gå i Madeleines fotspår så kommer ångermanlänningarna inte att få så mycket glädje av sin hertig. Madde har besökt sitt revir en eller två gånger under alla dessa år och har aldrig svarat på några frågor som invånarna velat ställa.

Det nya prinsnamnet Nicholaus förvånar många. Inte så konstigt kanske, det ger anknytningar åt det grekiskt ortodoxa hållet. Ursprungligen kommer namnet från Nikolaus av Myra som dog 343 e kr. Han är helgon i katolska kyrkan och då han gick bort skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga. Något att hoppas på då det gäller den nye prinsen? Men namnet leder också till Sancta Claus, det vill säga tomten. Han räknas ju också som en givmild person, så den nya prinsen har mycket att brås på. I Sverige har namnet använts sedan 1100-talet, men det ligger inte i topp bland de 100 populäraste namnen. 615 män bär det i Sverige. Och namnsdagen infaller den 6 dec. på Nikolaus av Myras dödsdag. Mera känt är kanske att namnet burits av många ryska tsarer och många påvar.

Igår kom fem fyrbenta vänner in i hagen. Det har vi väntat på ett tag. Men nu kom de. De verkade en aning förvirrade och försynta och höll sig mest i ett hörn av hagen. De hade lite otur också och fick genast flera skopor vatten över sig från en blygrå himmel. Det var nog en kalldusch. Så småningom började de i alla fall finna sig tillrätta och insåg kanske att det var det här som gällde. Idag ökades mängden på, så att de nu är ett dussin. Det blev genast mera fart i flocken, man stångades och buffades och sprang omkring, antagligen för att finna sin plats i rangordningen. Med i gänget var en bastant tjur, precis som i fjol. Den var helsvart och utstrålade pondus. Nyss kunde jag iaktta flocken från mitt arbetsrum. En av kossorna fick syn på två cyklister som passerade på landsvägen och han började springa efter dom. Såg ut som om han aldrig tidigare sett någon cykla. Det såg nog ur kons synvinkel bra konstigt ut. Det är mycket man ska vänja sig vid som ung ko.

En universitetslektor vid Mälardalens högskola har undersökt tolv dagstidningars bevakning av skönlitteratur på kultursidorna för mars 2006 och mars 2015. Studien visar att antalet recensioner halverats. 2006 publicerades 97 recensioner, 2015 39, alltså mer än en halvering. Ingen av de undersökta tidningarna recenserade mer än 6 böcker under en vecka. Minskningen är störst i tidningar som Expressen, Svenska Dagbladet, Upsala Nya Tidning med flera. Den enda tidning som publicerade lika många recensioner 2015 som 2006 var Borås Tidning. Denna trend gäller nog också för lokaltidningarna. Nyligen har vi som är frilansare åt Hälsingetidningar fått höra att antalet bokrecensioner ska skäras ner. Nu är denna nedskärning inte bara något som drabbar den enskilde, utan kommer också att ha följdverkningar på läsningen av skönlitteratur. För bokrecensionerna i tidningarna är trots allt en vägledning för mångas läsning. Om den uteblir så kommer det utbud som presenteras att bli magrare. Framför allt finns risk för att den smalare litteraturen drabbas. Det här är inte alls bra om man tänker på vad som händer med läsningen i stort. Antalet vuxna som läser minskar drastiskt och det i sin tur påverkar förstås också läsandet bland de yngre. Tidningarna har ett ansvar inte bara för demokratin utan också för att människor ska kunna ta del av nyutkommen litteratur.

En helg bestående av loppis, fotboll och teater. Först loppis vid kajkanten i staden. 200 försäljare och massor med folk. En sann marknad och inte den imaginära vi brukar höra talas om i media. Vårt andra barnbarn visade sig ha försäljartakter och sålde massor av leksaker. Kanske hans ärlighet och artiga sätt var en av orsakerna. Hans bror, som är lite yngre tyckte dock att det var bäst att sitta i bilen och att fika. Men han lär sig nog också vad det lider. Efter loppisen for jag till fotbollsarenan och stod i entrén. Det var inte så ansträngande för inte ens 200 själar hade bänkat sig då domaren blåste igång spelet. Hemmalaget var på bra spelhumör och tvålade till de långväga gästerna från Lappland med hela 5-0. Då jag skulle cykla hem från matchen hade det börjat regna och jag var närmast som en dränkt katt då jag väl var hemma. Nästan hela söndagen fortsatte det att regna så det var ett skönt avbrott att kunna åka på teater på eftermiddagen. Det var mestadels amatörer uppblanda med några proffs som svarade för en lokal händelse från 1721, då ryssarna brände ner och plundrade staden. Musiken av den så kallade Hälsinge regemente var en av pjäsens stora behållningar. Fint anpassad till händelserna på scenen och med gehör för den äldre musiken. Även scenprestationerna imponerade och visade hur bra det kan bli när ett fåtal proffs arbetar tillsammans med begåvade amatörer. Ett stort tack för den fina underhållningen.