krille tvärvigg

I intervju i morgonsoffan menade den avgående förbundsordföranden i Kommunal, Annelie Nordström, att det framför allt var inom handelsbolaget Lyran, som alla  oegentligheter förekommit. Ett ganska passande namn på bolaget, för de som arbetat för det måste ha varit ordentligt på lyran.

Frostnupen morgon, termometern visar 17 minus. Solljuset kommer allt tidigare nu om morgnarna. Nedanför fågelbordet tre frackklädda skator i näringssök. Småfåglarna tycks avvakta i buskarna, medan skatorna rumsterar om. Skatorna ser välnärda ut, kommer säkert att klara av den bistra vintern. Nu svingar de sig upp i den stora rönnen, såg de kanske min silhuett i fönstret. Nu sitter de där och bevakar. I snön finns ett virrvarr av spår som minner om ett annat liv. Det är rådjur som i nattens mörker, lämnat ett visitkort från nattens födosök. Livet står inte stilla ens i bistra januari.

Idag har vi ägnat oss åt att burka surkål, som stått och mognat i vår jordkällare sedan före jul. Vet inte hur många år vi hållit på med denna rätt så trevliga sysselsättning, men många år är det. Vi brukar börja med fika och sedan plockar vi fram surkålen och burkarna och sätter igång. I år hade vi  två krukor med kål, så det blev en ansenlig mängd burkar, närmare bestämt 29 stycken, som vi delade upp  mellan oss, vi är nämligen två familjer som håller på med det här. Efter välförättat värv åt vi soppa, en thailändsk variant, Tom Ka Ghai, som vi  lärt av vår äldsta dotter och hennes man, vilka bjöd oss på denna vid nyår. Mycket god!

På kvällen såg vi en sur gubbe, en medelålders vit man,  kan man tänka sig,  vinna biopublikens pris och priset som bästa manliga skådespelare. Det var Rolf Lassgård som gjorde denna härliga gubbe, Ove, en person som filmpubliken tycks ha gillat och tagit till sig. Det är ju en film som utmanar tidsandan, där gamla sura vita medelålders gubbar i verkligheten inte har någon plats.

I gårdagens riksdagsdebatt försökte Jimmie Åkesson utnyttja de händelser, som nyligen timat och där, enligt honom, ett gäng afghanska ungdomar vid en konsert skulle omringat en grupp flickor och tafsat på dem. För Jimmie Åkesson ett bevis på att deras kultur inte passar in i vårt samhälle. Här ansluter sig Jimmie Åkesson till studenter i Uppsala och Lund vid krigsåren, som hävdade då några judiska läkare skulle få sin tillflykt till Sverige att det var främmande element för den svenska samhällskroppen. Jimmie Åkesson vill slå politiskt mynt av denna händelse. Nu är emellertd sexuella trakasserier inte bara förbehållet flyktingar och invandrare, utan de allra svenskaste svenskar sysslar med sådant, till och med så högt uppsatta personer som polischefer och riksdagsmän. Det gör förstås inte saken bättre. De som sysslar med sådant ska naturligtvis lagföras och dömas. Men sådana brott är inte knutet till någon etnicitet som Jimmie Åkesson vill hävda. Men som den populist han är så är är det förstås det han vill påstå.