Surkålens och sura gubbars lov

Idag har vi ägnat oss åt att burka surkål, som stått och mognat i vår jordkällare sedan före jul. Vet inte hur många år vi hållit på med denna rätt så trevliga sysselsättning, men många år är det. Vi brukar börja med fika och sedan plockar vi fram surkålen och burkarna och sätter igång. I år hade vi  två krukor med kål, så det blev en ansenlig mängd burkar, närmare bestämt 29 stycken, som vi delade upp  mellan oss, vi är nämligen två familjer som håller på med det här. Efter välförättat värv åt vi soppa, en thailändsk variant, Tom Ka Ghai, som vi  lärt av vår äldsta dotter och hennes man, vilka bjöd oss på denna vid nyår. Mycket god!
På kvällen såg vi en sur gubbe, en medelålders vit man,  kan man tänka sig,  vinna biopublikens pris och priset som bästa manliga skådespelare. Det var Rolf Lassgård som gjorde denna härliga gubbe, Ove, en person som filmpubliken tycks ha gillat och tagit till sig. Det är ju en film som utmanar tidsandan, där gamla sura vita medelålders gubbar i verkligheten inte har någon plats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0