Möss och människor
John Steinbecks klassiker Möss och Människor utspelas precis som Vredens druvor mot bakgrund av trettiotalsdepressionen och torkkatastrofen i Mellanvästern som fick hundratusentals människor att lämna sina hem och ge sig ut på vandring för att söka arbete. Många av dem kom till Kalifornien, där de kunde få påhugg med att skörda frukt och grönsaker under säsong. Då den var över var de inte längre välkomna. I Möss och Människor möter vi de två kumpanerna George och Lennie på jakt efter jobb. Lennie är stor och fruktansvärt stark, men inte den skarpaste kniven i lådan. Georg är liten och den som tar hand om Lennie sedan hans moster gått bort. De kommer från samma trakt och har slagit följe en längre tid. Lennie ser upp till George och lyder vad han än säger, men ändå blir det galet ibland. Det beror bland annat på att Lennie har en egenhet, han vill nämligen känna på allt som ser lent och behagligt ut. Om det är en död mus så gör det väl inte så mycket, men om det är en flickas röda klänning och flickan upplever det som ett våldtäktsförsök då blir det bekymmersamt. Det var precis vad som hände på ett ställe och George och Lennie fick fly hals över huvud för att inte bli lynchade. Nu har de kommit till en ny plats och de hoppas att de ska kunna tjäna pengar så att de kan uppnå sin dröm om ett eget ställe, där de kan leva av markens gröda och ha en massa djur och Lennie drömmer om att ta hand om kaninerna. Men som skalden Robert Burns diktat och som gett namn åt romanen: "De skönaste planer, de må vara uppgjord av möss eller människor, går ofta om intet". Och så blir det också för George och Lennie. Ty trots Georges bemödanden att få Lennie att vara tyst och hålla sig i bakgrunden, så blir allt till slut en katastrof och ett tragiskt slut. Hur det går till vill jag inte avslöja utan överlämnar det till eventuell läsare att ta del av. John Steinbeck hade haft det ganska trögt i portgången till sitt författarskap. Han blev ofta refuserad. Men då Möss och Människor, först avsedd för teatern, kom ut så sålde den 100 000 exemplar på bara en månad. Att den var avsedd för teatern märks på den myckna och träffsäkra dialogen och de starka scenerna. Möss och Människor är som Peter Kadhammar skriver i sitt förord i linje med Conrads Mörkrets hjärta och Kafkas Processen. Böcker som formulerar och sammanfattar nittonhundratalet.
Det nya folket
1954 utkom William Goldings mest berömda roman Flugornas herre. Romanen utspelas på en ö någon gång under andra världskriget. Året därpå kom Det nya folket, vilken gör en tillbakablick till mänsklighetens barndom, till den tid då civilisationen skapades. Kanske har Golding velat undersöka civilisationens rötter och i en mäktig vision utröna grunderna till människosläktets vanartiga utveckling. Ty Golding är pessimistisk om människosläktets öde. Inte oväntat skildrar han därför den gamla folkspillrans (neandertalare?) tillvaro som paradisisk och att det nya folket invaderar och förstör det. Romanen börjar med att det gamla folket är på väg från sitt vinterviste, en unken vintergrotta vid havet, upp till bergiga trakter. För att komma dit måste man passera ett kärr via en stock, men då de kommer till platsen är stocken borta. Redan här anar man att något inte är som det ska. De hittar dock en annan stock, men då de ska ta sig över så ramlar den gamle ledaren Mal i vattnet och hans sjukdom förvärras. Det gamla folket kan tänka i bilder och dela bilder. Lok som är lite av en pajas i gruppen har dock bara en bild och det är mat. Ha, den andra vuxna i gruppen är mer reflekterande och har många bilder. De övriga i gruppen är Den gamla, utan namn, och kvinnorna Fa och Nil. Dessutom barnen Liku och den nye, som dias av Nil. Liku har en docka som kallas Oa, som också är namnet på den högste, som tillbes. Mal är sjuk och orkeslös och blir allt sämre. Gruppen försöker skänka honom värme och delar hans frossa. Lok och Fa får i uppgift att skaffa mat och träffar på en hind som slagits av ett rovdjur och de försöker samla på sig så mycket kött som möjligt för att bland annat ge till Mal, ty kött ger kraft. Kött är annars inget som ingår i den normala dieten, utan det är rötter, svampar och larver. Kött man äta om man kommer åt det, men då de äter det känner de viss skuld. Att äta kött är orätt, men nöden har ingen lag. På väg tillbaka till grottan upptäcker de rök från ön på andra sidan floden. Och då Ha och Nil ger sig ut för att skaffa ved, så kommer Ha inte tillbaka. Konfrontationen med det nya folket har börjat. Mal dör och nu är Lok överhuvud i gruppen, något som han inte tycker om. Lok ger sig ut för att leta rätt på Ha, men då han är borta passar Det nya folket på att röva bort resten av gruppen, utom Fa som befann sig utanför grottan. Man dödar Den gamla och Nil och tar till fånga barnen. Fa och Lok är nu ensamma, men Lok är väldigt tom och vilsen, har svårt att ta till sig den nya sitaution de hamnat i. Fa tar därför över ledarrollen. Man tar sig till ön och spanar på det nya folket. De blir skrämda och lämnar platsen och tar sig över floden med kanoter. De slår läger i en glänta och från en trädtopp kan Fa och Lok följa deras förehavanden. De ser hur de festar och dricker ett vatten som gör dem konstiga. Fa konstaterar att Oa har inte fött dem ur sin mage, så som de beter sig. Fa och Lok väntar ut dem för att försöka frita barnen, men misslyckas. Det nya folket flyttar på sig igen och drar bullrande fram genom skogen, man får förnimmelser av vita okänsliga exploatörer som inte tar någon hänsyn till naturen. Romanen slutar med att det nya folket ger sig av i sina kanoter i rädsla för det som de tror är djävlar, de är trots sin intelligens vidskepliga och fördomsfulla. Rädslan är det som leder till att man utrotar det gamla folket, då de var annorlunda och sågs som farliga som skogsjävlar. Med sig har de den nye, som man betraktar både med nyfikenhet och avsky, de ser honom som en liten djävul. Liku är försvunnen, troligen dödad. Fa har omkommit och Lok tar sin tillflykt till grottan, där hyenorna passar utanför i väntan på att han ska dö.
Som ni hör är det en sorgesam historia och den enda ljuspunkten är väl att den nye ska överleva och föra det gamla folkets arv vidare, ty moraliskt och mänskligt stod det gamla folket över det nya folket, det är åtminstone det jag uppfattar vara William Goldings uppfattning.
Trollfabriker
Hur känns det i de liberala och konservativa själarna eller samvetena efter Kalla Faktas avslöjande om trollfabriker hos Sverigedemokraterna som sprider lögner och desinformation. Här har man varnat för ryska trollfabriker och så har vi en på hemmaplan och i ett samarbetsparti med regeringen. Måste mamma Busch gripa in igen och ta de olydiga kamraterna i hampan. Så där kan ni inte bete er, men jag är ändå trygg i mina värderingar vad gäller er. Och vad ska statsministern säga. Gäller fortfarande hans statement, att vi på den här sidan vi är så överens om tagen. Ja, åtminstone om makten och att hålla socialdemokratin borta från den förstås. Ja, statsministern har ju redan uttalat sig om att det här är SD:s problem och uttryckt relativism genom att tycka att alla partier måste besinna sig och ta sitt ansvar.
Nej, jag tror faktiskt inte (tyvärr) att Kalla Faktas avslöjande kommer att leda någon vart. Man är på den borgerliga kanten mycket nöjd med att kunna regera och att socialdemokratin hålls utanför makten. Att man har en bråkig gökunge i boet får man acceptera om man vill sitta kvar vid makten. De borgerliga har alltid valt extrema högerpartier att samarbeta med framför vänstern. En skandal mer eller mindre det får man stå ut med. Demokrati vad då? Säkerhet vad då?
Fotbollens historia
I det fjärde avsnittet av det för den fotbollsbitne högst intressanta serien Fotbollens historia var Ralf Edström och Roger Magnusson i fokus. Båda var stora idoler för mig på 1960-talet. Jag spelade själv fotboll på den tiden i Blankaholm i division 6. Roger Magnusson dribblingskonstnären var jag och såg på Bökensved i Västervik, då Åtvidaberg gästspelade där. Precis som sägs i programmet så samlades de flesta av publiken på den sida där Roger Magnusson utförde sina trollkonster. Ralf Edström såg jag i ett östgötaderby på Kopparvallen i Åtvidaberg, där Åtvid tvålade till Norrköping med 2 - 0. Uppstickaren från landet var nu större än "Guldköping". Ralf gjorde inget mål i den matchen vad jag kommer ihåg, istället var det den kraftfulle centern Ove Eklund och vindsnabbe Roland Sandberg som nätade, men Ralf briljerade ändå ute på planen. Åtvidaberg tillhörde toppen i svensk fotboll så länge Facit var stort, ty mycket var det ju företaget som låg bakom framgångarna. Idag är Åtvidaberg detroniserat och håller till i division två södra Svealand. Deras publikskaror brukar vara knappt 500 jämfört med de dryga 3 000 som kom då klubben låg i topp på Allsvenskan.
Kristersson hukar och blundar
Nu har Ulf Kristersson uttalat sig om Kalla Faktas granskning om SD:s trollfabriker. Vad säger han då? Jo:"Det ska alla partier hålla sig borta ifrån. Jaså, alla partier. Men här handlade det ju faktiskt om Sverigedemokraterna, inga andra partier. Uttalandet är en relativisering av frågan. Han uppger också att han pratat med Jimmie Åkesson och att de är överens om att det är SD som får bemöta kritiken. Så bra då för Kristersson. Fast som statsminister kanske han borde ta i med hårdhandskarna. Även Johan Persson har uttalat sig och även han relativiserar frågan genom att säga att "Alla partier bär ansvar för vad de sprider". Så har vi det där alla igen, men nu handlade det ju faktiskt om SD. Var är ryggraden?
Dubbel sågning
Både Klimatpolitiska rådet och Finanspolitiska rådet ger tummen ner för regeringens klimatpolitik. Finanspolitiska rådet kritiserar dessutom regeringens ekonomiska politik, kanske framför allt arbetsmarknadspolitiken. Flera jobbskatteavdrag och bidragstak kommer att ge små effekter på den ekonomiska politiken och att få flera i arbete. Bättre vore att satsa på yrkesutbildning och subventionerade anställningar. Men det är ju sossepolitik och det kan man inte göra av ideologiska skäl. Finanspolitiska rådet är väl medvetet om det och uppmanar därför regeringen att lyssna till forskning och beprövad erfarenhet. Men det är man lika döv inför, det har utvecklingen visat och förmodligen tycker man att Finanspolitiska rådet och Klimatpolitiska rådet är vänsterstyrda och att man själv vet bäst.
Svt som SD:s megafon?
1 maj rapporterade Svt om arbetarrörelsens dag på i stort sett sedvanligt sätt med korta snuttar från olika orter i landet och intervjuer med högtidstalarna i S och V. 1 majs historia fick också en kortfattad beskrivning. Men så kom ett helt nytt och oväntat inslag, då SD:s ideolog Mattias Karlsson fick sitta och bre ut sig i rutan utan att någon från Svt kommenterade det. Han såg 1 maj som problematiskt som nationell högtidsdag, därför att, som han hävdade, det uppkommit efter kravallerna på Haymarket i USA 1883, där poliser, men även arbetare dödades. 1 maj kan ha inspirerats av terrorister, menade Karlsson. Men nu var det andra socialistinternationalen som beslutade att 1 maj skulle bli arbetarrörelsens högtidsdag 1891. Mattias Karlsson hävdar då att revolutionära socialister ingick i andra socialistinternationalen och att de stått för några av 1900-talets värsta brott i kommunistländerna. Men det var 1917 som de som blev kommunister bildade Komintern och som förespråkade revolution. Den andra delen gick en reformistisk väg och framhöll demokratin som den väg man skulle följa. Så Mattias Karlsson försöker här blanda ihop korten. I Sverige började 1 maj-firandet 1890 på 19 platser. Och ett viktigt krav från början var 8 timmars arbetsdag, men även allmän och lika rösträtt stod på programmet. Att då som Mattias Karlsson försöka förknippa 1 maj med terrorism och kommunism är ett fräckt försök och dessutom djupt okunnigt och urbota dumt. Men allvarligast kanske är att ingen på SVt iddes bemöta och kommentera dessa amsagor.
