krille tvärvigg

Alliansen tog till storsläggan mot Löfvén och regeringen för att åstadkomma en regeringskris, men Löfvén svarade med en skicklig politisk manöver, som oppositionen nog inte räknat med. Han lät två av de kritiserade ministrarna gå och behöll den tredje. På så vis gick han delvis oppositionen till mötes, men i det tredje fallet, Hultqvist, trotsade han borgarnas krav. Alliansen har länge kritiserats för att vara en svag opposition, men nu tog de till hårdhanskarna när ett gynnsamt tillfälle gavs. Hela tiden finns den en person i bakgrunden, som har pushat på alliansen och det är Jimmie Åkesson. Han förutsätter och han utgår ifrån hela tiden. Och kallar sig själv emellanåt för det enda oppostionspartiet. Nu fick han återigen igenom det som han vill se, men även han fick tji och säger att det var inte vad han väntade sig. Det är positivt att han inte fick som han hoppats, han som velat give them hell hela mandatperioden. Den som inte är blind eller oerhört naiv måste väl kunna se att det är Åkesson som driver alliansen framför sig, fast de låtsas om att de inget har med honom att göra. Heder åt Löfvén som motsätter sig de som bara vill skapa kaos och problem för att få makten.

I går kväll lade sig den första dimman över fälten vid vårt hus som ett varsel om kommande tider. Kvigorna stod dimomhöljda och kunde knappt skönjas. Men dimman och fukten är också till vår hjälp. Den sätter fart på trädgårdens växter och vi får äntligen betalt för allt arbete vi lagt ner i trädgården. Lite tidigare på kvällen hade jag lyssnat till herr Åkesson på Opinion Live från Almedalen. Han är också en man som kan lägga upp dimridåer. Å ena sidan och å andra sidan kan det låta. Och ofta gör han sig lite dum fast han har ett svar. Nu fick han frågan om varför hans parti gjort en helomvändning då det gällde frågan om vinster i välfärden. Oh nej, han hade inte ändrat åsikt i princip, han tyckte fortfarande att pengarna skulle användas till det som de var avsedda för, men verkligheten hade övertygat honom om att det inte gick att stoppa vinsterna, som vänsterns ledare tror, sa han. Istället skulle företagen själva få avgöra hur det skulle bli, genom att ha en god kvalitet och att lägga upp en buffert för kommande tider. Då herr Jomshofs klumpiga uttalande om att en man i förorten (kommer inte ihåg hans namn just nu) som sagt att SD inte var välkommen dit, så hade J. kontrat med att mannen borde lämna Sverige, han var inte välkommen här, fast han bott här i trettio år. Han var väl inte en Sverigevän i SD:s tolkning. Nu hade Åkesson talat med J, om olämpligheten i yttrandet, men gick genast till försvar för J. genom att påstå att mannen i förorten uppträtt lite som en diktator där och alltså borde sättas på plats. Så har han ofta gjort då andra i hans parti klantat sig, först sagt lite vagt att det var olämpligt för att sedan komma med ursäkter för deras beteende. Är en sådan man att lita på? Nu försöker han visserligen att bli salongsfähig, bland annat genom att fördöma nazisterna och kalla dem våldsverkare och terrorister. Och genom att tala om ett nytt folkhem, som ska få människor att nostalgiskt blicka bakåt. Men låt inte lura dig, bakom den vänliga nunan döljer sig en annan person.

Underklassen i landet har plötsligt hamnat i fokus och märkligt nog är det de borgerliga som ömmar för dem. Först ut var Jan Björklund och sedan följde Annie Lööf. Det är ju bra att borgerliga politiker för en gångs skull ser underklassen. Men deras recept för att komma till rätta med detta är som vanligt det borgerliga: arbete med låga ingångslöner. Sen är väl tron att bara de får ett jobb så ska de kavla upp ärmarna och kliva uppåt för samhällsstegen. Men risken om man kommer in på arbetsmarknaden med en låg lön är stor att man sedan hamnar i den sitsen och då är man väl fortfarande underklass. Det här med klass tror jag inte är borgarnas domän. Det har de aldrig haft särskilt bra koll på....