Om dagsmejan
Ljuset återvänder för var dag som går. Snart kanske man kan hoppas på dagsmeja.
Vilket vackert ord förresten, dagsmeja!
Enligt Gösta Bergman i Ord med historia vet man inte riktigt var efterleden meja kommer ifrån.
I äldre tid skrev man dagsmidjan t.ex. Dalin i sin svenska ordbok från 1850.
Midjan, som är den smalaste delen av bålen, uttalas också mejan i vissa dialekter, men har ingenting med dagsmeja att göra. I den gamla isländskan hade man uttrycket dagsmeja (full dag) och sólarmegin (solvärme). Det senare ordet är också känt i fornsvenskan. Även maeghin (kraft, styrka, makt) finns belagt i fornsvenskan.
Beröringspunkter
Sedan tolv år tillbaka bor jag återigen på landet granne med en bondgård. Här är det mjölkbönder som driver en gård med runt 120 djur. Precis som Björkman tycks de ständigt arbeta, men nu mycket mera med maskiners hjälp.
Då jag var 16 år flyttade vi in i en tjänstebostad ovanpå Konsum i Blankaholm, då pappa blev föreståndare för butiken. Det märkliga är att jag nu bor i ett hus som hyst en lanthandel från 1930-talets början fram till 1960-talet. Vissa saker tycks upprepas i ens liv.
Januarimåndag
Även om det grämer mig att Huff gick och slarvade bort sin finalchans i Intersport cup.
Ledde med 4 - 1 i kvarten mot Söderhamn, men tappade spelet eller blev för bekväma
och förlorade med 5 - 4 efter att Söderhamn slagit in en av sina bonusstraffar.
Nåväl, det är en bagatell jämfört med den man som i helgen körde ner i kanalen och drunknade.
Polisen vet fortfarande inte vad som hänt, men söker vittnen till händelsen. Lär dock bli svårt,
då olyckan skedde vid fyratiden på morgonen.
Gråhimlen har spruckit upp och i sprickorna kan man se glimtar av solen.
Sossarna har fått en ny partiordförande och han prisas som kompetent.
Kompetent fräser hans fostermor ilsket, om en vecka kallas han väl inkompetent.
Vad gäller politiken är det tydligt att man kommer att återgå till den gamla beprövade linjen, här är
det en högersinnad sosse som tar vid. Nu får det vara slut med äventyrligheter á la Juholt.
KD får också tillbaka sin gamla ordförande. Vad var det Shakespeare sa: Allt är sig likt i staten Danmark!!
Har vintern gått i stå?
Vintern tycks gått i stå, ingenting händer. Gråvädret fortsätter och temperaturen tycks låst fast sig vid ett par minusgrader. Men det är förstås ett skenbart stillastående. För varje dag blir det ju lite ljusare och dagarna längre. Våren arbetar sakta i det tysta.
Idag ska jag till Ishallen och se finalerna i Intersport cup i fotboll. Tycks bli Söderhmansdominans. Vårt lag, Huff, möter dem i kvartsfinal, jag tror inte de har en chans. Det är bara unga grabbar i Huffs lag, de äldre och mer erfarna är inte med, tänker kanske på skaderisken. Om några timmar vet vi hur det gått.
Jag har fått ett svar på min insändare om August Palm-statyn från den man som lagt medborgarförslaget att Palm-statyn ska bort från Folkets hus.
Ett häpnadsväckande inlägg. Förslagsställaren jämställer Palm med Lenin och Stalin och menar att han bröt mot rättsstaten och därför är en brottsling. Han pratar också om att Folkets Hus var ett sossarnas hus, dit ingen annan ville gå. Vet inte om det är lönt att besvara sådana idiotiska påståenden.
I den "rättsstat" som han talar om hade arbetare och kvinnor ingen rösträtt, barnarbete var fortfarande tillåtet för att inte tala om alla andra orättvisor. Att försöka debattera med en person som inte känner till sånt känns ganska meningslöst.
Lördagsfrid
Var har den lördagsfrid som man förr kunde uppleva tagit vägen?
Nu går plikterna in i varandra och dagarna liknar varandra till förblandning.
Behöver du handla kan du göra det precis när som helst, utom möjligen nattetid.
I barndomen var lördagen speciell, kanske berodde det på att man fortfarande gick i skolan
eller arbetade halva dagen. Eftermiddagen blev då något speciell. Ljuden blev mjukare, tystnaden
större, rörelserna mera dämpade. Vid sextiden ringde kyrkklockorna i radion in helgmål.
Nu kan jag sakna den där speciella känslan jag hade då.
Men den här veckan har ändå varit lite speciell.
Jag har varit i Stockholm (i Hammarby sjöstad) och bistått mitt barn och svärson med att lämna och hämta barnbarnen Liam, 6år och Melker 3 år. Man blir verkligen uppiggad och flera år yngre då man är tillsammans med de här två pluttarna. De har så mycket att ge.
Tre dagar i rad såg jag till att Melker kom till dagis och under hela promenaden höll han låda och kommenterade vad han såg. En eftermiddag tog jag med mig Liam på lokal. Till fikat valde han som vanligt en princessbakelse, men den här gången i form av en groda. Det har varit en vecka som fastnat i minnet, vill jag tro.
Januarisöndag
Räv och rådjur har varit ute i födosök.
Jag går till fågelbordet borstar bort nysnön och fyller på förråden.
En duva, som verkar skadad och bara kan flyga kortare sträckor och uppehållit sig utanför huset i flera dagar, gör mig sällskap.
Kanske är den utsvulten. Trodde att den skulle bli rävmat.
Så fick han då gå till slut, Håkan Juholt. Annat var inte att vänta efter alla klavertramp.
Vad lämnar han efter sig. Ja, ett nytt ord i språket i alla fall. Alla vet nu vad en juholtare är.
Jag undrar vad min morfar skulle sagt, han som var en inbiten sosse. Mig uppmanade han
vid varje val att rösta rätt, dvs. rött.
Kanske skulle han skyllt på media och inte sett att socialdemokratin sedan länge står utan politik.
Det hela är egentligen tragiskt, men så går det när man drabbas av hybris, det visste redan grekerna.
Vintermorgon
Sitter och jobbar framför datorn då två rådjur dyker upp på täkten. I vackra och mjuka språng korsar de vägen. Med vilken lätthet och grace de tar sig fram.
Tänker tillbaka på en dimmig höstkväll för ett par år sedan, då en man som kört över ett rådjur utanför huset steg in och bad om hjälp. Jag hämtade en yxa från logen och gick till diket där rådjuret låg svårt sargat och med fasa i blicken. Ett ben var brutet och förmodligen hade djuret också inre skador. Det fanns inget att göra än att avliva djuret. Så snabbt kan skönheten förvandlas till tragedi.
Januarimorgon
Läser i lokaltidningen att en medborgare föreslagit att statyn av August Palm i Folkets Hus ska flyttas. Förmodligen tycker förslagsställaren att Palm besudlar entrén med sin närvaro sedan Folkets Hus döpts om till medborgarhus.
Lärande- och kulturnämnden har dock inte velat ta något beslut i ärendet, utan bollat det tillbaka till Kommunstyrelsen.
August Palm tycks fortfarande vara en stötesten i stan 125 år sedan han åtalades och dömdes vid Sanna tingsrätt för att han hädat kung och regering.
Nu behöver väl de borgerliga inte anstränga sig över hövan, för socialdemokraterna är ju på god väg att nedmontera sig själva.
Blidväder
Åter har vintern förbytts till vårvinter, graderna bytt tecken från minus till plus.
Jag försöker gå en promenad, men snön har förvandlats till is och jag halkar omkring som Bambi.
Slår in på skogsvägen, men lika halt där. Byter till täkterna, här är fortfarande lite snö och jag tar mig fram.
Passerar den fallfärdiga ladan, som står kvar på grund av stöttor. Ett mysterium att den klarade stormen.
En lada lite längre bort föll ihop som ett korthus.
Jag läser vidare i Sture Linnér, Europas ungtid. Har kommit fram till utgrävningarna av Troja som
Heinrich Schliemann inledde på 1800-talet. Enligt legenden med Homeros Iliaden i näven. Så var det nu inte visar den kompetente Linnér. Schliemann var för övrigt mest ute efter egen berömmelse och Priamos skatt.
Hans grävningar förstörde därmed flera andra kulturlager.
Trots det kunde han visa att Troja inte bara var en legendernas eller sagornas plats, utan en reell plats, där krig förekommit och sannolikt också det krig som Homeros skildrat i Iliaden.
Det är en enastående kulturgärning som Sture Linnér åstakommit med denna och andra böcker han skrivit om antiken och tiden före det.
Januarisöndag
Såg vad stormen Dagmar åstakdommit. Många träd var nerblåsta eller hade gripit tag i ett annat för att inte falla.
Det såg ut som ett slagfält med slagna hjältar.
Krille Tvärvigg
Jo, i Hemmets veckotidning gick en serie i min barndom (kanske finns den kvar än?) med seriefiguren Tjalle tvärvigg. Grannpojkarna som bodde under oss kallade mig ibland Tjalle efter den serien. Inte vet jag om det bara var på skoj eller om jag var en speciell tvärvigg. Envis tror jag nog att jag var men knappast motsträvig. Krille har däremot tillkommit senare under skoltiden.
Tvärvigg tycker jag om, jag vill nog vara lite eljest, det senare ett vackert ord som en av mina lekkamraters mamma ofta använde när hon uttryckte sig.
Idag har det varit en underbar vinterdag, 7 minusgrader och sol. Jag och frun som var ledig tog en promenad mitt på dagen för att insupa ljuset. Vi gick runt bondgården och letade efter det lock till komposten som stormen Dagmar tog med sig i farten. Och ser man på: nästan ända framme vid bondgården, flera hundra meter från vårt hus lyckades jag hitta locket som var översnöat, men ändå synligt. Tjurarna som står ute under tak glodde förvånat på mig då jag uttryckte min glädje över lockets återfinnande.
Januaridag
Jag tar min dagliga promenad, solen skiner men värmer inte. Det biter i skinnet.
Läser vidare i Sture Linnérs bok Europas ungtid. Om Assyrien och Babylonien, riken som var mäktiga men gick under på grund av konflikter och inbördes stridigheter. Som påminner oss om att även de som är mäktiga i dag kan gå sitt öde till mötes i morgon.
Doft och minne
Nu påstår ju en del författare att minnen är bedrägliga och inget att lita på. Torgny Lindgren menar till och med att han inte har några minnen i sin lysande bok som heter just "Minnen". Jag vet inte om han driver med oss läsare för i boken ger han oss en rad pregnanta och gripande minnesbilder.
Visst kan jag hålla med om att minnet är utsatt för förvanskningar, att våra bilder förändras med tiden. Men kärnan i våra minnen tror jag absolut finns kvar.
Lördag 7 jan
Läser Sture Linnérs Europas ungtid, som jag införskaffade för flera år sedan, men först nu fått tid att ta tag i. Linnér för inledningsvis ett intressant resonemang. Menar att det vi kallar den gamla tiden, antiken och dess föregångare, egentligen är en ung tid, medan vår egen tid är gammal, fast vi tror oss moderna och nydanande. Men om vi tänker efter hur mycket som uppfanns på denna tid, till exempel skriftspråket, så inser vi att vi kanske inte är så avancerade. Och det vi kallar den arkaiska tiden från 700 - 500 f kr, var egentligen en revolutionär tid.
Tar åter en promenad, följer den gamla landsvägen till stadsgränsen och vänder åter till byn. I den tvära backen någon kilometer från byn har stormen Dagmar härjat. Flera omkullvräkta träd ligger i sluttningen med uppfläkta trädrötter och flera träd har fastnat i varandra. Det blir ett drygt arbete att röja upp här.
Huset
Trettondagen
Trettondagsafton
Några timmar senare promenerar jag den gamla landsvägen, på en fallfärdig lada ropar en korp. Vill den påkalla min uppmärksamhet över förfallet? De gamla ladorna förfaller och det gamla bondelandskapet med dem.
Det snöar lätt, men snöflingorna sticker i ansiktet som isnålar. Jag vänder hemåt.
Ett minne
Min mamma har inte haft hjärta att göra sig av med vare sig anteckningsböckerna eller rullbandspelaren.
Nytt år
Årets första vardag börjar med dimma och mörker och ett par plusgrader. Är uppe i ottan redan efter sju. Hämtar tidningen, gör frukost. Frun sover fortfarande. Bläddrar förstrött i tidningen medan jag dricker kaffe. Ser ut över trädgården, där två träd fallit för stormen på annandagen. Tänker på inledningen i Hans Nådes Tid av Eyvind Johnsson: "Stormen på Adriatiska havet i slutet av fastan år 775 är minnesvärd på flera sätt. Verkningarna av den var som skall visa sig icke ringa" osv. Nu blir väl verkningarna av de här två trädjättarnas fall inte så stora, men ett stort tomrum har de lämnat efter sig. Den jättelika björken var tillhåll för kråkfåglarna och trastarna. Ett av locken över en kompostbehållare är också spårlöst borta.
Jag fortsätter att läsa i Marianne Fredrikssons finstämda Simon och ekarna, som nu också går upp på biograferna. Tänker försöka att se den inom kort.
Himlen är grå som surnat skurvatten och nu börjar det snöa.
