Lördagsfrid
Var har den lördagsfrid som man förr kunde uppleva tagit vägen?
Nu går plikterna in i varandra och dagarna liknar varandra till förblandning.
Behöver du handla kan du göra det precis när som helst, utom möjligen nattetid.
I barndomen var lördagen speciell, kanske berodde det på att man fortfarande gick i skolan
eller arbetade halva dagen. Eftermiddagen blev då något speciell. Ljuden blev mjukare, tystnaden
större, rörelserna mera dämpade. Vid sextiden ringde kyrkklockorna i radion in helgmål.
Nu kan jag sakna den där speciella känslan jag hade då.
Men den här veckan har ändå varit lite speciell.
Jag har varit i Stockholm (i Hammarby sjöstad) och bistått mitt barn och svärson med att lämna och hämta barnbarnen Liam, 6år och Melker 3 år. Man blir verkligen uppiggad och flera år yngre då man är tillsammans med de här två pluttarna. De har så mycket att ge.
Tre dagar i rad såg jag till att Melker kom till dagis och under hela promenaden höll han låda och kommenterade vad han såg. En eftermiddag tog jag med mig Liam på lokal. Till fikat valde han som vanligt en princessbakelse, men den här gången i form av en groda. Det har varit en vecka som fastnat i minnet, vill jag tro.
