krille tvärvigg

Nu kommer vårfåglarna slag i slag: bofinkar, starar, björktrastar, vipor, tranor m.m. Det är ett liv och ett kiv vid fågelbord och på täkterna. Och skator, kajor, blåmesar och talgoxar ser en smula förvånade ut över invasionen. Men de har inte rest några taggtrådshinder i alla fall...

På rean i år köpte jag Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam. Har nu läst ut den.Det är en bitvis mycket gripande berättelse om en romsk kvinna, Malika, som överlever koncentrationslägren Auschwitz och Ravensbrück genom att stjäla en död judisk kvinnas identitet och kalla sig Miriam Goldberg. I Auschwitz blir hennes lillebror Didi utsatt för Josef Mengeles experiment och  dör. Och kusinen Anuscha, som vägrar att klä av sig naken inför SS-soldaterna skjuts. Att Malika väljer den judiska identiteten beror på att romerna var mest illa sedda i lägren. Miriam kommer till slut till Sverige och för att få stanna så uppger hon att hon är judinna. Om hon varit rom skulle hon ha utvisats. Hon får så småningom ett bra liv, men de svarta minnena från lägren förföljer henne. Och på sin 85-årsdag avslöjar hon att hon inte heter Miriam, men ingen, utom hennes barnbarn Camilla tar fasta på vad hon sagt. Och för henne kan Miriam till slut avslöja den hemska sanningen. Majgull Axelsson har skrivit en stark berättelse, som kastar ljus över romernas situation under kriget och som har trådar in i vårt eget nu.

Promenad på gamla landsvägen och plötsligt finns den där, en tofsvipa, som med knyckiga rörelser flyger över den snötäckta täkten. Och en bit längre ut på täkten hör jag de karakteristiska lätena, jamandet från två vipor. Här kommer de som vårens budbärare obekymrade om de hemska händelser som nu sker i Bryssel. Det känns på något sätt trösterikt....

För någon vecka sedan såg det ut som om våren var på väg på allvar. Men sedan kom ett bakslag, i vanlig ordning. För ett par dagar sedan hörde jag både orrspel från en myr i skogen och även några gäss kom flygande över täkterna och trumpetade. Men dagen därpå kom snön tillbaka och sedan har det hållit på att komma byar av snö varje dag. Temperaturen som var uppe på 10 plusgrader sjönk till omkring noll. Och nu, då jag tittar ut, så har det börjat snöa igen. Det gäller att ha tålamod och stå ut, innan våren gör entré på riktigt.

I Danmark har en man och kvinna dömts till 50 000 kronor i böter för att de, som man säger, smugglat in flyktingar i landet. Bakgrunden är de paret tog upp en syrisk familj på motorvägen för att de såg att barnen var så trötta att de inte orkade gå längre. Denna medmänskliga insats klassas alltså nu som flyktingsmuggling, fast paret inte tog betalt för att de skjutsade dem till en tågstation efter att ha gett dem mat. Att hjälpa en medmänniska ska nu enligt lagens dunkla bokstav vara liktydigt med smuggling. Detta gäller Danmark, kommer vi att få liknande bedömning hos oss? Horribelt, sa Bill. Orimligt, sa Bull.

Efter gråväder i flera dagar visade sig äntligen solen och vi utnyttjade dagen på bästa sätt. Hustrun och jag tog en promenad på isen ut till Kastellholmen, där vi slog oss ner på en bänk och njöt av solens värme. Efter det fortsatte vi solandet vid Tunbacka. Vi tog med oss mamma ut och hittade ett läställe där vi kunde fortsätta att värmas av solens strålar. Vi drack kaffe och kunde sitta som publik och beskåda två karlar som hämtade lite möbler till Röda Korset. Männen arbetade ganska långsamt och tvehågset, vilket min mor tyckte var typiskt för karlar. Hustrun hade  också förslag på hur de kunde gå tillväga och hade nog gärna blandat sig i leken. Hon såg i förväg hur de borde ha gjort med ett stort och åbäkigt glasskåp, något som de kom på först efter en stund. På eftermiddagen fortsatte vi utevistelsen med att se över och laga en del av fågelholkarna. Då jag satte upp en av holkarna kom en blåmes och satte sig alldeles i närheten, precis som om den ville inspektera vad vi gjorde. Vi spikade också nubb runt hålen, så att inte hackspetten ska kunna upprepa det han gjorde i fjol, då han lyckades hacka upp ett stort hål i en holk där ett pilfinkspar häckade. Och den marodören lyckades få ut ungarna och gå bärsärkagång, så det enda som återstod av dem var ett gäng fjädrar. Men nu hoppas vi ha satt stopp för den fulingen.

Idag är det fem år sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima, som återigen påminde oss om vilken katastrof det kan bli då ett kärnkraftsverk havererar. 185 000 människor fick evakueras och precis som i Tjernobyl fick vi ett jättestort område som var förgiftat och som nu är öde. Idag bör vi påminna oss om vad kärnkraften kan leda till. Trots dessa kända risker och att vi fortfarande inte tryggt kan ta hand om avfalllet så fortsätter man på sina håll att bygga ut kärnkraften. Till exempel i Pyhäjoki i Finland. Om en olycka skulle inträffa där så kommer även vi i Sverige att påverkas. Något att tänka på denna dag.

En asteroid är på väg mot jorden uppger media. Utslungad från Jupiters asteroidbälte. Kommer den att krocka med jorden. Troligen inte, säger astronomerna. Men ändå ger uppgiften en liten känsla av apokalyps. Var det inte en jätteasteroid som dog död på dinosaurierna eller var det ett vulkanutbrott? Vad en asteroid kan ställa till med fick vi en aning om för något år sedan då en något mindre dito kom in i atmosfären och förorsakade en chockvåg någonstans över Sibirien. I våra trakter har vi också ett påtagligt vittnesbörd i Dellensjöarna som bildats av ett meteoritnedslag. Så nog handlar det om väldiga krafter. Om den här asteroiden som är på väg mot oss skulle komma in i atmosfären skulle dess förintelse kunna liknas vid en atombombsexplosion. Är det Jupiters vrede vi bevittnar? Jupiter var Gudarnas konung hos romarna. Vill han oss illa, månntro.