krille tvärvigg

Samma dag som demokratins födelse ska firas i Sverige, så väljer Svt att sända en tämligen intetsägande intervju med drottning Silvia, som fyller 75 år. Tydligen anser Svt att denna intervju är viktigare än att påminna oss om demokratins födelse i landet. Visserligen fick drottningen frågan om sin fars medlemskap i nazistpartiet, men hon kände sig säker på att hennes far var en god människa. Må så vara, men att han 1934 gick med i nazistpartiets utländska avdelning i Brasilien borde kanske oroa. Men Silvia ansåg att medierna gått för långt. Hon ville leva kvar i sin tro om fadern som en vänsäll och empatisk man. Historikern Klas Åmark berättar i sin bok Att bo granne med ondskan att en väninna till Silvia ville förmå honom att uttala sig kritiskt om den utredning som TV4:s kalla fakta gjorde om Walther Sommerlath. Men Åmark vägrade förstås. Men här ser vi att man försökte mörka omständigheterna kring hennes far göranden under nazisttiden. Silvia ska förstås inte lastas för det hennes far gjorde, men försöken att mörklägga är inte särskilt snyggt. Kungahusets eget förhållande till demokratin i Sverige är väl heller inget att yvas över. Gustav V:s roll som tyskvän är ju känd och kronprinsen, vår nuvarande kungs far, sågs ju i glatt samspråk med högt uppsatta nazister och verkade trivas med umgänget. Monarkin som institution går heller inte ihop med de demokratiska värderingarna om jämställdhet och allas lika värde.

Idag firas demokratins införande i Sverige 1918, i en tid då demokratin åter ifrågasätts av högerextremister och andra. Demokratins införande skedde i en turbulent tid, då kejsardömen föll samman och revolution hotade staterna. Även i vårt land rådde en revolutionär stämning med hungerdemonstrationer och upplopp. Även högerkrafterna var tvungna att inse vad klockan var slagen. Men nu tar de sig åter ton i vårt land och risken för en regression är påtaglig. Nåväl, 1918 insåg de att den revolutionära rörelse som fanns inte gick att stoppa. I samband med behandlingen av rösträttspropositionen yttrade den liberale statsministern Nils Edén: Denna regering kan ---icke underlåta att framhålla den varningen, att om icke berättigade krav i en sådan tid som denna verkligen tillmötesgås, då blir det för varje regering, för var och en som överhuvud ska ha ledningen, utomordentligt svårt att trygga, att den stora rörelsen håller sig inom sådana fåror, som för samhället äro lyckliga". Med detta underliggande hot gick propositionen igenom, trots att högerns Ernst Trygger suckande sa "aldrig under de tjugofyra riksdagar jag bevistat känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag". För oss idag kan det vara bra att påminnas om att högern alltid kämpat emot demokratiska reformer som varit till fördel för de små i samhället. Rösträttsreformen innebar att kvinnorna fick rösträtt i kommun- och landstingsval, till riksdagen fick de rösta först 1921. Till besluten hörde även att den odemokratiska första kammaren upplöstes och ersattes av en mer demokratisk. En annan följd av denna stora rörelse som svepte genom världen var att lagen om åtta timmars arbetsdag kom att antas. Även i den frågan var högern emot.

Programmet Ett slutet sällskap - om Svenska Akademien som visades igår kväll var ett upprörande program, som visade hur det gått till bakom kulisserna. Kanske borde akademien tagit lärdom av ett annat program som nu visas om Dramaten, där man går bakom den glänsande fasaden och vi får en inblick i verksamheten. Men Akademien har istället slutit sig bakom stängda dörrar, det har varit medvetet valt. Men bakom den gyllene ytan har nu ruttenheten stigit fram, som ett av vittnena uttryckte det. Och så pösmunken Horace Engdahl, han förtjänar ett eget kapitel. Sitter där och orerar om att han gjort tio år som akademiens sekreterare och därför är värd en avtalspension på 1 miljon om året. Och påstår att det är normalt. Själv har jag slitit tio år på verkstad och många år som kontorist och frilance på lokalblaskan, men för det lönats med att bli fattigpensionär. Så hur normalt är det, herr pösmunk. Kanske i dina kretsar, men inte för de 350 000 pensionärer som ligger under fattigdomsgränsen. Dessutom har denne fine herre hyrt ut akademiens lägenheter till styvsöner och brorsdöttrar till reducerade hyror, för att inte tala om hur han hållit -och fortfarande håller - kulturprofilen under armarna. Och det som skrivits till akademien och de som påpekat vad som pågick kallar han för byskvaller. Han lyckades även få nästan alla kvinnor att lämna församlingen, ty den passar bäst för män i hans klass. Fy fan, säger jag bara, det är så man kan explodera. Men bra att denna byk avslöjas, kunde man också få bort denne arrogante person så vore det utmärkt. Att kulturprofilen får sitt rättmätiga straff efter att så lång tid ha kunnat utnyttja sin situation inne i de fina salongerna och på en klubb som stöttats av akademien känns förbannat bra. Något gott har det i alla fall fört med sig. Kunde man nu bara få bort alla ledamöter från akademien och starta om från början, så vore det ännu förträffligare.

Utropsordet wow verkar ha blivit mer frekvent i svenskan. I TV kan man från olika programledare ofta höra ordet. Är det engelskans inflytande som gör sig gällande månne. Ordet tycks ha trängt ut sådant som fantastiskt, tjusigt etc.