krille tvärvigg

Programmet Ett slutet sällskap - om Svenska Akademien som visades igår kväll var ett upprörande program, som visade hur det gått till bakom kulisserna. Kanske borde akademien tagit lärdom av ett annat program som nu visas om Dramaten, där man går bakom den glänsande fasaden och vi får en inblick i verksamheten. Men Akademien har istället slutit sig bakom stängda dörrar, det har varit medvetet valt. Men bakom den gyllene ytan har nu ruttenheten stigit fram, som ett av vittnena uttryckte det. Och så pösmunken Horace Engdahl, han förtjänar ett eget kapitel. Sitter där och orerar om att han gjort tio år som akademiens sekreterare och därför är värd en avtalspension på 1 miljon om året. Och påstår att det är normalt. Själv har jag slitit tio år på verkstad och många år som kontorist och frilance på lokalblaskan, men för det lönats med att bli fattigpensionär. Så hur normalt är det, herr pösmunk. Kanske i dina kretsar, men inte för de 350 000 pensionärer som ligger under fattigdomsgränsen. Dessutom har denne fine herre hyrt ut akademiens lägenheter till styvsöner och brorsdöttrar till reducerade hyror, för att inte tala om hur han hållit -och fortfarande håller - kulturprofilen under armarna. Och det som skrivits till akademien och de som påpekat vad som pågick kallar han för byskvaller. Han lyckades även få nästan alla kvinnor att lämna församlingen, ty den passar bäst för män i hans klass. Fy fan, säger jag bara, det är så man kan explodera. Men bra att denna byk avslöjas, kunde man också få bort denne arrogante person så vore det utmärkt. Att kulturprofilen får sitt rättmätiga straff efter att så lång tid ha kunnat utnyttja sin situation inne i de fina salongerna och på en klubb som stöttats av akademien känns förbannat bra. Något gott har det i alla fall fört med sig. Kunde man nu bara få bort alla ledamöter från akademien och starta om från början, så vore det ännu förträffligare.