krille tvärvigg

Konkurrens är bra brukar framför allt de borgerliga partierna hävda. Då alliansen kom till makten försökte de också avreglera så många offentligt drivna företag som möjligt. Ett av dem var Bilprovningen, som under många år byggts upp med skattepengar. Nu skulle myndigheten avregleras och vi skulle få konkurrens och lägre priser. Hur blev det? Ja i Rapport ikväll kunde vi höra att det inte alls blev några lägre priser, tvärtom det har blivit dyrare att besiktiga bilen. Visserligen har vi fått ökad tillgänglighet med flera stationer, men vad hjälper det om det blir dyrare. Och en av anledningarna till att det blivit dyrare är kanske alla dessa stationer.

Polisen i Göteborg har godkänt att den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen ska få demonstrera den 30 september på judarnas stora försoningsdag Jom Kippur. Man motiverar det med att organisationen inte är förbjuden och att den då har rätt att föra fram sina åsikter. Marschen kommer att gå omkring 250 meter från den judiska synagogan och polisen menar att det är ett säkert avstånd. Men kritiken har varit hård från både den judiska församlingen och många andra, så polisen har nu gått ut med ett flygblad, där man informerar nazisterna, om att man inte får göra något brottsligt som hets mot folkgrupp eller bära emblem eller uniformer. Det är som att hälla vatten på en gås eller att slå in öppna dörrar. För vad är det som organisationen vill åstadkomma om det inte just är det att provocera och peka ut judarna. Dessutom är man ju uniformsklädda i sina vita skjortor och svarta slipsar. Nordiska motståndsrörelsen vet mycket väl vad den vill åstadkomma, men det tycks inte polisen förstå, utan gömmer sig bakom lagen. Till råga på allt vädjar man nu till motdemonstranterna att hålla sig lugna, så att det inte blir bråk istället för att själva se att man har stor skuld i den uppkomna situationen.

Häromveckan såg jag Aki Kaurismäkis film Ljus i natten på Bio Kontrast. Filmen som fått Silverbjörnen för bästa regi i Berlin. Kaurismäki fortsätter att skildra mötet mellan flyktingar och oss, men med finsk touche. Här finns Kaurismäkis melankoli och varma medmänskliga ton. Khaled kommer som fripassagerare på ett fartyg och söker asyl. Här firar Kaurismäki stora triumfer med att visa den stelbenthet som vidlåder myndigheterna varvat med medmänskligheten hos en del av den personal som möter flyktingarna. Khaled får så småningom jobb hos den före detta handelsresanden Wikström, som efter att ha vunnit på poker startar en restaurang. På restaurangen utspelas sedan en rad dråpliga scener, kanske framför allt då man försöker lansera sushi på menyn. Men flyktingens tillvaro är hotad av nazistiska ynglingar som vid ett par tillfällen överfaller Khaled. Kaurismäki använder inte många ord, det är miner, gester och kroppsspråk som talar. Det behövs filmare som Kaurismäki som kan se med glimten i ögat på de mörka hot och det hat som finns i vår samtid.

Under ett par månader har jag varit medresenär på en lång resa som tog sin början i Ljuders socken och via Karlshamn gick över den stora Oceanen. Framme i New York gick resan sedan vidare med ångtåg och hjulångare på Missisippi för att till slut landa i Taylors Falls i Minnesota. Det handlar förstås om Vilhelm Mobergs böcker Utvandrarna och Invandrarna. För författaren säkert en lika lång och krävande resa som det var för de utflyttade. Jag hade ju sett Jan Troells film för länge sedan, men hade ännu inte läst romanerna. Men nu tänkte jag att jag som gammal smålänning borde försöka läsa dem, innan man har någorlunda krafter kvar. Berättelserna är ju också högt aktuella om man tänker på dagens flyktingströmmar. Att bryta upp och ge sig ut i det okända var ju det som sockenborna från Ljuder gjorde och som många idag också gör. Och då de kom till Amerika var de vilsna och osäkra, behärskade inte språket. Mobergs berättelser innehåller många oförglömliga scener som dottern Annas död, då hon föräter sig på korngrynsgröten för att hon är så sulten. Det som blir droppen för Karl Oskar, att lämna stenriket. Den strapatsrika färden över Oceanen ej att förglömma och den förnedrande situationen då Karl Oskar ska hämta ut brevet hemifrån och ej äger 15 cent för att lösa ut det. Det har som sagt varit en lång och mödosam resa, men den var väl att göra tillsammans med Ljuder-borna.