krille tvärvigg

Idag kom viporna tillbaka efter att ha gästspelat hos oss för 14 dar sen. Men så kom kylan och snön och skrämde bort dem. Men nu vågade de sig hit igen. Jag hörde deras jamanden då jag tog en promenad på gamla landsvägen och såg dem sedan utföra lite flygarkonster. De var säkert ett dussin. I lördags anlände också två tranor, som cirklade över vårt hus en stund precis som om de ville beundra vårt nya bastubygge. Då de gjort ett par varv försvann de norrut under trumpetande. Igår såg jag också årets första nässelfjäril, då vi satt och slöade på verandan vid Storsand. Nog ser det ut som våren anlänt för gott.

Almanackan signalerar vårdagjämning, men det bryr sig vädret inte om. På väg till brevlådan för att hämta tidningen. Snålblåst och snö vars flingor förvandlats till ispiggar som perforerar ansiktet. Jag hukar och låter blicken fästa marken mån om att snabbt komma in i stugvärmen igen. Dagen får nog tillbringas inomhus med en bok istället för ute i en tänkt vårsol. De högre makterna, eller är det SMHI, har förmåga att vända upp och ner på tillvaron.

Ekot meddelar att den välkända korrespondenten Nils Horner skjutits på öppen gata i Kabul, då han varit mitt uppe i arbetet med att rapportera från det val som stundar i Afghanistan. Journalister som försöker beskriva hur det är i konfliktområden idag löper en väldigt stor risk. Vi har sett det tidigar i fallet med Bert Sundström i Egypten och Schibbye/Persson i Etiopien. Och i Ryssland har reportrar dödats t ex Anna Politovskaja. För de ljusskygga krafter i världen som vill kontrollera ordet och förhindra att sanningen kommer fram är journalister ett lovligt mål. Det är skrämmande och förfärligt. Även här hemma i Sverige finns det krafter som angriper yttrandefriheten och inte drar sig för att använda våld. De måste bekämpas, fast med det fria ordet som vapen.

Idag är det 3 år sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan. Jag såg SVT:s dokumentär om olyckan och dess konsekvenser i morse på Svt play. Hur människor drabbats på olika sätt, om de frivilligorganisationer som gör ett fantastiskt arbete, vilket myndigheterna borde göra, om oron för barnens hälsa, vilken miljöpåverkan olyckan fått framför allt på fiskerinäringen och myndigheternas försök att tona ner riskerna och dämpa oron. Dokumentären visade också vilket oerhört svårt arbete som utförs inne i reaktorn för att försöka ta hand om härdsmältan. Det var en tankeväckande dokumentär. Hoppas kärnkraftsförespråkarna hade möjlighet att se dokumentären. De som anser att kärnkraften är säker och som blundar för de fruktansvärda följder som det får om en olycka inträffar. 

Varför denna försiktighet då det gäller de senaste händelserna i Malmö, där fyra personer blev knivskurna och en är mycket allvarligt skadad. Det var efter en feministisk demonstration på kvinnodagen som Svenskarnas Parti (nazister) angrep demonstranter. De har för övrigt själva tagit på sig attacken. Men polisen vacklar och påstår att det är svårt att veta vad som hänt och att det kanske rör sig om ett vanligt slagsmål. Hur naiv får man vara? Samma flathet tycker jag Säpo visar då de menar att nazisternas hot främst riktar sig mot individer och ej mot samhällsfunktioner. Visst är det så att många individer har anledning att känna sig hotade, invandrare, homosexuella osv. men samtidigt har ju nazisterna visat att de inte drar sig för att sätta både tidningar och offentliga myndigheter i karantän, genom anslag och blå band. Det är väl ett angrepp, om än symboliskt, mot det fria ordet. Och klottret mot två skolor i Stockholm ska man heller inte glömma, särskilt inte som det finns tre klasser med judar i den ena skolan. Svt visar samma försiktighet, då de inte vill peka ut nazisterna, utan säger sig vilja ha mera fakta. Glädjande nog visar våra politiker upp lite mera civilkurage, både Stefan Löfven och Fredrik Reinfelt har tagit klart avstånd från det som inträffat. Om vi inte stävjar dessa våldstendenser kan något ännu allvarligare snart inträffa för helt klart är att det är våldsbenägna personer vi har att göra med. 

Utbildningsministern brukar alltid prata nedlåtande om flumskolan, men hur dålig var den egentligen? Enligt idéhistorikern Sven-Eric Liedman så var resultaten bättre än de är idag, då Sverige rasat i ranking. Men Björklund skyller detta på flumskolan. Med grundskolan fanns ju en bakomliggande tanke att utjämna skillnader hos elever med olika studieförutsättningar. Vi skulle ha en sammanhållen skola, där eleverna kunde lära sig att ta hänsyn till varandra. Här fanns en demokratisk tanke.  Med kommunaliseringen och det fria skolvalet gick detta om intet, enhetsskolan slogs sönder och vi fick en skola där skillnaderna ökar mellan eleverna. Ingen kan få mig att tro att det är eleverna som väljer, utan istället är det föräldrarna som fått makten att bestämma skolvalet. Vad detta kommer att leda till vet vi inte, mer än att motsättningarna och konflikterna i samhället ökar. Det kommer ingen att tjäna på.

Vecka 9 tillbringade jag och min fru i Stockholm som barnvakter på skilda håll. Jag stannade i Hammarby sjöstad hos Liam och Melker, medan hustrun fortsatte till Västerhaninge för att ta hand om Elliot. Onsdag eftermiddag sammanstrålade vi dock för att bege oss till Häringe slott för Afternoon Tea, som vår dotter Veronica generöst bjöd oss på. Häringe slott var en spännande upplevelse med en mytomspunnen historia. Vi satt i Kina-salongen under ett porträtt av Marguerite Wennergren, som enligt sägnen lär spöka i sitt sovrum som låg vägg i vägg. Hon var mörkrädd och omgav sig med 40 par tofflor, som hon kontrollerade fanns kvar på morgonen. Vi utforskade också övriga rum på övervåningen efter att ha njutit av te och tilltugg. Det var en mycket givande eftermiddag. På torsdagen gick jag på bio med Melker och Liam och såg Bamse och Tjuvstaden i Sickla. Det var andra gången som pojkarna såg filmen. Melker kunde inte avhålla sig från att ge mig lite förhandsinformation ibland så att jag inte skulle vara så rädd. På fredagen var Melker snuvig med feber och hosta och höll sig därför mest i sängen. På eftermiddagen gick jag till Coop för att handla. Utanför entrén satt en tiggare väl påpälsad. På tillbakavägen gav jag honom en tia som han tacksamt tog emot. Jag såg att hans pappersmugg bara var bottenfylld. De flesta som passerade ägnade honom inte ens en blick. Hellin hade kommit med Elliot och de hade tagit med sig Liam på bio på någon film med legogubbar. På söndagen gick Hellin och jag en promenad runt Sickla-sjön. Vi mötte motionärer, folk med hundar och till och med en cyklist. Vi stannade även kvar på måndagen och tog hand om barnen som ännu inte var helt friska. Men mot kvällningen satte vi oss i bilen och styrde hemåt. Vi hade haft en omväxlande sportlovsvecka tyckte vi.