Den nya världs(o)ordningen
En vecka efter att diplomaten Ingmar Karlsson lämnat manus till sin bok "Den nya världs(o)ordningen så invaderade Ryssland Ukraina. Och ett nytt datum som ändrade historiens gång var ett faktum, precis som den amerikanska självständighetsförklaringen 1776, den franska eller ryska revolutionen kastat om spelplanen för mänskligheten. Den nya världs(o)ordningen innehåller essäer om religion, nation, identitet och politik. Och med den kunniga och vida diplomatutblick som Ingmar Karlsson har så blir det till en innehållsrik och spännande läsning. Han tar sin utgångspunkt hos en statsvetare och en professor, som försökt förutsäga historiens gång. Francis Fukuyama hävdade efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps att den liberala demokratin segrat och att historien nått ett slut. Mot detta vände sig Harvardprofessorn Samuel P. Huntington som menade att vi nu stod inför ett civilisationernas krig. Ingmar Karlsson går i polemik mot dem bägge. Fukuyamas tes föll raskt, då USA först invaderade Afghanistan och därpå Irak. Och finanskrisen 2008-09 visade att den liberala demokratin var lika skakig som tidigare. Det som istället växte fram var en illiberal populism. Freedom House kunde också konstatera en fortsatt nedgång för demokratin. Huntington menade att konflikterna flyttat sitt fokus till en motsättning mellan västliga och icke västliga civilisationer i praktiken mellan väst och islam. Så kunde det te sig för en period, men som Ingmar Karlsson visar så har de flesta konflikter sedan länge skett inom civilisationerna, till exempel Korea, Vietnam, Somalia med flera. Och det blodigaste kriget på 1980-talet var mellan två muslimska länder Iran och Irak. Ett annat av Huntingtons påståenden var att folk som inte har en västlig bakgrund var oförmögna att kunna ändra sig. Han fasade för utvecklingen i USA, där 2050 23 procent skulle vara latinos, 16 procent svarta och 10 procent asiater. Det kunde bara leda till en avamerikanisering. Samma tongångar har hörts i vårt eget land från vissa håll, främst högerextremt håll, om att muslimerna kommer att ta över. Men att människor kan förändras visar Tyskland, där mer än tio års nazistisk indoktrinering rådde, trots det kunde utvecklas i demokratisk riktning. Människor är förändringsbara om de rätta förutsättningarna ges. Men om vi låter fundamentalism av olika slag få övertaget så riskerar vi ett krig mellan civilisationer, men Ingmar Karlsson tror att det främst kommer att ske inom civilisationerna och handla om fördelningsfrågor, en kamp mellan de fattigas och maktlösas civilisation och de rika och mäktigas. Ingmar Karlsson riktar sedan sin blick mot Kina, Indien och krigen i Jugoslavien men det skulle föra för långt att gå in på detta. Avslutningsvis går han in på kriget i Ukraina och menar att tiden verkar mot Putin. "Specialoperationen" har inte gått som tänkt, utan lett till stora förluster. Sanktionerna har börjat bita och kommer att bli än besvärligare. Ryssland är nu på väg in i en ekonomisk kris liknande den som efter Sovjetunionens kollaps och landet riskerar att bli ett nytt isolerat Nordkorea. Putin har skapat det som han framställde som ett hot, ett starkare Nato och ett enat och militariserat Europa. Det finns alltså anledning att lyssna till en person som Ingmar Karlsson.
Fågelliv
Varje förmiddag kommer tornseglarna, som de nu heter, och har flyguppvisning för oss. Elegant styr de mellan boningshus och loge i fantastiska svängar. Det är något annat än de jaktplan som ibland dånar fram över byn, nu mera frekvent efter Rysslands invasion av Ukraina. En fågel vi saknat denna vår och försommar är storspoven, som tidigare år kommit seglande över täkten med sitt karakteristiska läte. Vi undrar om något hänt den på vägen hit eller om den övergivit våra trakter. Tråkigt är det i alla fall. Göken har den senaste veckan hört av sig mycket sparsamt. Kanske har den fullgjort sitt uppdrag att lägga ägg i andras bon. Under takkupan har ett sädesärlepar byggt ett bo, som de vaktar mycket diskret. Då jag satt och iakttog dem, så flög de inte in till ungarna, men då jag gömde mig så såg jag hur de snabbt som ögat flög in med något i näbben. Kajor och skator för ett herrans oväsen emellanåt, sitter i körsbärsträdet tidigt på morgonen, trots att körsbären är långt ifrån färdiga och man får kliva upp och sjasa bort dom om man ska få någon sömn. Annars stretar stannfåglarna, blåmesar, talgoxar och pilfinkar på med sitt. Pilfinkarna bygger bo lite varstans i holkar och under taket och pilar fram i högsta fart för att förse ungarna med mat. Det är ett liv och ett kiv som Strindberg skrev om gråsparvarna i Röda Rummet.
Det självgoda centerpartiet
Annie Lööf var gäst hos Agenda och fick frågan om centerpartiet nu valt sida i och med att man sagt sig stödja s-budgeten nästa vecka. Nej, det var inte aktuellt, utan man lägger i första hand sin egen budget och sen då den röstats ner ser man vilken budget som bäst gynnar centerpartiet, precis som man gjort med januariavtalet. Vänsterpartiet var fortfarande ett rött skynke och vänsterpartiets pensionsförslag, som satt igång hela processen med att alla partier plötsligt insett dess vikt, kallade hon föraktfullt för Nooshi-tillägget, vilket det ju i själva verket inte är, eftersom det var det första förslaget om höjda pensioner. Nu var det ett tillägg som man kastat i papperskorgen och istället fått ett seriöst centerförslag att rösta om och som även vänsterpartiet anslutit sig till. Pensionsgruppen sa hon sig vilja värna, trots att denna pensionsgrupp under alla år försökt hålla nere pensionerna, vilket gett den situation vi nu hamnat i och där varken vänsterpartiet, miljöpartiet eller sverigedemokraterna sitter med. Min fru gav en talande bild av Annie Lööf, när hon sa att hon slagit ner sig med ett spett i marken. Ett spett ovilligt att ändra sig det minsta. Ändå pratar hon om samarbete och konstruktivitet, men det gäller bara om det gynnar centerpartiet. Tala om självgodhet i kvadrat.
Översten - en fascinerande människoskildring
Det amerikanska inbördeskriget är ett av de blodigaste krigen i världshistorien, 640 000 döda och ett okänt antal sårade och försvunna och med svåra sår i själen hos miljoner människor vilka levt kvar ända in i vår tid. I Ola Larsmos fantastiskt fängslande roman Översten får vi en uppfattning om detta lidande och den förödelse som ett krig orsakar. Översten är en roman, men den bygger på en verklig persons upplevelser och förunderliga öde i historiens malström. Den är hjärtskärande och svår att lägga ifrån sig trots sitt omfång på nära 600 sidor. Den är realistisk, men den blixtrar till i poetiska bilder som fördjupar historien. Historien tar sin början i ett fattigt och eländigt Sverige, där många finner att enda utvägen till ett bättre liv finns på andra sidan Atlanten. Så även Nils Oscar Brundins mor, som efter att flera barn dött och maken supit ner sig inte står ut längre, utan tar båten till Amerika. Nils Oscar kommer så småningom efter med en havande hustru, som dör i en febersjukdom under den hårda överfarten till USA, men hinner föda ett litet barn, som Nils Oscar får ta hand om. Barnet är dock fött för tidigt och dör efter en tid i det nya landet. Nils Oscars liv är svårt, men han finner till slut sin mor, som gift om sig med en irländsk man, som dock är döende. Och han får också kontakt med baptisterna och en man, Georg Hatt, som verkar som en barmhärtig samarit i de fattiga och nergångna områdena i New York. Av en svart man med det svenska namnet Eric får han lära sig det nya språket, men Eric försvinner spårlöst kanske efter att ha gripits av de grupper som inriktat sig på att skicka tillbaka svarta till södern, för slaveriet är ännu en realitet, trots att krafter arbetar för att avskaffa det. Spänningarna märks i samhället och en sammandrabbning är nära. Nils Oscar får emellertid hjälp med att utbilda sig till pastor och är färdig med sin utbildning, då inbördeskriget bryter ut. Eftersom han utbildat sig till kanonjär i Sverige, så tvekar han inte att ansluta sig till nordstaterna, då han finner dess kamp för de svartas människovärde vara viktig. Men innan han rycker ut i kriget möter han Emily, som han gifter sig med. Krigsåren upptar ungefär 200 sidor av de 600 i boken och är svåra att relatera med slag hit och dit. Nils Oscar, som nu tagit sig namnet Broady, överlever dock mirakulöst efter att ha sårats svårt ett par gånger. Kriget är skildrat i all sin brutalitet med ångestropen från de sårade på slagfältet och med realistiska krigsskador som då Nils Oscars vän och studiekamrat Arthur som han samtalat med strax innan får huvudet avskjutet. En scen som förföljer och pinar honom i hans drömmar långt efteråt. Efter tre års tjänstgöring och en svår skada beslutar han sig för att ta avsked från armén, han har nu en familj med fru och små barn, som han finner mera värt. Han blir pastor i en mindre församling, men får så erbjudandet att verka som missionär i svartrockarnas Sverige för att bygga upp en teologisk skola. Han är mycket skeptisk till detta, men hustrun stöder honom, då hon är bekymrad för hans mentala hälsa och tycker att han måste få en nystart. Och så bryter de upp och startar ett nytt liv i Sverige, som Larsmo dock inte går in på, utan istället skildrar hur Nils Oscar återvänder till USA för att besöka världsutställningen i Philadelphia, där han ska försök kränga pälsar från ett konkursbo för att få medel till verksamheten i Sverige. Boken slutar med att han vandrar runt på utställningsområdet. Segern mot sydstaterna, som så många givit sitt liv för, har inte blivit vad man hoppats på. Starka reaktioner hade väckts då en svart predikant skulle sitta bredvid presidenten och en marmorstaty av en svart pastor hade förhalats. Frågan om de svartas villkor i landet var inte avgjord trots slaveriets avskaffande och det har ju fortsatt ända in i våra dagar. Nils Oscar slår sig ner under en staty av en menig soldat i unionsuniform på utställningsområdet och lyssnar till sorlet från alla röster på olika språk som omger honom och tänker att det måste vara så det låter i himmelriket.
Misstroendeförklaringar och Anton i Lönneberga
Av åtta misstroendeförklaringar sedan januari 2015 har endast en lyckats och det var då Stefan Löfvén fick gå i juni 2021. Misstroendevapnet är med andra ord ganska trubbigt att använda, men ändå har det använts i ökad utsträckning. Orsaken är Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Av de åtta misstroendeförklarningarna ligger SD bakom sex, medan moderaterna står för två. Sverigedemokraterna har väckt misstroende mot Stefan Löfvén två gånger och mot Morgan Johansson två gånger. Strategin med misstroendeförklaringar från SD går tillbaka till Jimmie Åkessons uttalande "give them hell", då budgeten skulle tas 2015, något han upprepade då han medverkade i Skavlan. Han sa vidare att man tänkte fortsätta på det viset, tills man inte längre blev ignorerad. Nu har man lyckats ta sig in i värmen och har till och med känning på regeringsmakten. Men likväl fortsätter man med sina misstroendeförklaringar och i ett för landet känsligt läge dessutom. Varför? Jo, här finns just strategin med "give them hell", att skapa så mycket oreda som möjligt i politiken och själva få inflytande. Och de övriga på högerkanten rusar efter som Anton i Emil i Lönneberga för att inte missa något.
Nationens dag
Efter ett förödmjukande nederlag mot Norge under gårdagskvällen i fotboll tog vi emot nationaldagen som en baksmälla. Norge som vi inte förlorat mot sedan 2005 var ofina nog att på nationalarenan vinna, visserligen med god hjälp av domaren, som tillsammans med Var-rummet, hittade en straff som ingen annan såg. Dock Norge var det bättre laget sett till hela matchen. Nu går vi också och våndas över hur det ska gå med misstroendeförklaringen mot Morgan Johansson i morgon tisdag. Och dessutom hänger Nato-frågan över oss. Arma land, det är inte lätt att fira nationaldag med gott samvete. Fast på Skansen kommer man att låtsas som att allt är som vanligt. Magdalena Andersson var nyligen skitförbannad på oppositionen och framför allt Ulf Kristersson för att man utlyst misstroendet mot Morgan Johansson. Men i partiledardebatten i TV4 så står hon och säger att hon ska fundera på om Johansson ska få gå, när Ebba Busch kommer med sitt försåtliga erbjudande om att inga mera misstroendeförklaringar ska utlysas till valet om bara Magdalena puttar bort Morgan Johansson. En förunderlig personklyvning från att om Johansson röstas bort, då faller regeringen till att fundera över om att han ändå kan få bli ett bondeoffer. Politikens irrgångar är ibland svåra att följa med i. Magdalena hade i alla fall bytt partner när krigsfartygen i Stockholm skulle beses. Istället för Kristersson, som hon i en annan partiledardebatt kallat klok och förnuftig och som hon åkt stridsvagn med uppe i norr, så hade hon nu tagit med sig Annie Lööf istället. Kristersson blev förbannad och kallade Magdalena Andersson för falsk och opportunistisk. Ja, det är inte lätt att bli sviken. Själv tillbringade jag annars mesta tiden i trädgården och kollade in pilfinkarnas strävsamma kneg med häckningen och lyssnade till sånglärkans kvillrande i skyn. Hjälpte även hustrun med omplantering av en del växter och plantering av kryddväxter. Från bondens marker kom den väldiga tjurens bölande som från underjorden. Jag undrade om det var ett tecken för morgondagen.
Misstroende
I riksdagsårets elfte timme kommer SD och övriga högerpartier med en misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson. Man har haft åtta år på sig att göra detta, ty enligt högerledaren så har Morgan Johansson varit inkompetent under alla dessa år. Men nu tar man till misstroendevapnet samtidigt som det kommer en SCB-undersökning som visar att högerpartierna inte rört sig framåt, utan istället är det socialdemokraterna som gjort ett rejält skutt. Något samband? Misstroendet ställer till oreda och osäkerhet, nu väntar en omröstning på tisdag och hur den går vet man inte, eftersom den politiska vilden Kakabaveh kommer att få avgörandet i sin hand. Och hon ställer förstås krav på att regeringen inte ska gå med på Erdogans krav. Risken finns alltså att vi hamnar i en ny regeringskris 3 månader före valet och i ett osäkert säkerhetsläge. Det är svårt att förstå hur man tänker på högerkanten, kunde inte väljarna ha fått avgöra Morgan Johanssons framtid?
Gullvivehumör
Nu ser jag gullvivor lite varstans i markerna, då jag tar min dagliga promenad, trots att det inte är vår utan Närkes landskapsblomma. Gullvivan får en på gott humör, gullvivehumör, som Stefan Casta skriver i sin fina bok Blommorna är jordens ögon. Gullviva betyder gyllene huva och visst ser det ut som om den fått en huva neddragen över sig. I Ingvar Svanbergs faktaspäckade ABC-bok om våra vanligaste växtnamn, Gökblomster, ryssgubbar och vandrande jude så kan namnet komma från att någon, kanske ett barn, liknat blomman vid en gammaldags struthuva, bildat till hvifva, huva. Tur att den fick det namnet och inte Linnés prosaiska oxlägg. I Blekinge kallas den käringbyxa och i Skåne bara gulbyxa. Kärt barn (eller blomma) har som bekant många namn.
Gökens tid
Nu är gökens tid. Varje dag och vid olika tidpunkter på dygnet hör jag dess ko-ko-ande från skogen tvärsöver täkterna. Väderstrecket är mest söder och ska man gå till folktron så är det hotfullt, ty södergök är dödergök. Den 20 maj hörde jag och min fru gökropet för första gången i år och vi log båda. För göken förknippas ju med försommar, sol och spirande grönska. Länge har man också firat gökens ankomst med gökottor, hur det är nuförtiden har jag ingen kännedom om. Om göken är hörd av alla, så är det få som sett den. Själv har jag bara råkat på den en gång under min mer än 70-åriga levnad. Gökens gäll är väl ganska ovanligt i fågelvärlden, närmast ofågelaktigt, man kan tro att det är någon människa som står och ropar. Den är annorlunda på annat vis också. Den varken bygger bo, ruvar sina ägg eller matar sina ungar. Allt detta lämpar han över på andra. Inte särskilt sympatiskt ur ett mänskligt perspektiv kanske, även om vi också har parasiter. Men nu är göken en fågel och tydligen har evolutionen bestämt det så. Gökens skal är anpassat för att kunna transporteras och överlämnas till andra. Det är tjockare i skalet och kalkrikare för att gökungen ska klara sig. Göken är nog den ensammaste i fågelvärlden, utan föräldrar och syskon, likväl förstår den att den är en gök. Evolutionens mysterium igen....
