Gökens tid
Nu är gökens tid. Varje dag och vid olika tidpunkter på dygnet hör jag dess ko-ko-ande från skogen tvärsöver täkterna. Väderstrecket är mest söder och ska man gå till folktron så är det hotfullt, ty södergök är dödergök. Den 20 maj hörde jag och min fru gökropet för första gången i år och vi log båda. För göken förknippas ju med försommar, sol och spirande grönska. Länge har man också firat gökens ankomst med gökottor, hur det är nuförtiden har jag ingen kännedom om. Om göken är hörd av alla, så är det få som sett den. Själv har jag bara råkat på den en gång under min mer än 70-åriga levnad. Gökens gäll är väl ganska ovanligt i fågelvärlden, närmast ofågelaktigt, man kan tro att det är någon människa som står och ropar. Den är annorlunda på annat vis också. Den varken bygger bo, ruvar sina ägg eller matar sina ungar. Allt detta lämpar han över på andra. Inte särskilt sympatiskt ur ett mänskligt perspektiv kanske, även om vi också har parasiter. Men nu är göken en fågel och tydligen har evolutionen bestämt det så. Gökens skal är anpassat för att kunna transporteras och överlämnas till andra. Det är tjockare i skalet och kalkrikare för att gökungen ska klara sig. Göken är nog den ensammaste i fågelvärlden, utan föräldrar och syskon, likväl förstår den att den är en gök. Evolutionens mysterium igen....
Kommentarer
Trackback
