krille tvärvigg

Istället för att se allsång på Skansen på tisdagskvällen växlade jag över till TV4 och såg programmet Trumps värld, något jag inte ångrar för det var ett mycket välgjort och avslöjande program. Reportern mötte flrera av Trumps väljare och intervjuade två som skrivit en biografi över honom samt kritiker och experter. Den bild som framkom är verkligen oroande ifall han skulle bli Amerikas president. Karln har ju knappast några idéer mer än att hindra muslimer och latinos från att komma till landet och att krossa IS. Amerika ska bli stort igen hamras in som ett budskap. Men frågan är hur och på vilket sätt. Där har han inget svar så klart. Han är en demagog och folkförförare som Hitler en gång var, väcker åsidosatt folks förhoppningar, som vill se en förändring, hur de ska komma ur fattigdom och elände.

Programmet visade hur han som barn var en översittare och slagskämpe. Hur han växte upp i Queens i ett priviligierat vitt bostadsområde. På andra sidan staden fanns den fattiga delen med svart befolkning som han inte hade någon kontakt med. Fadern ägnade sig åt fastighetsaffärer och hade skapat sig en förmögenhet. Modern var omhändertagande och Trump hennes ögonsten. När han vuxit till sig gick han in i faderns företag, men ville mer än att hålla på med fastigheter i Queens. Köpte därför upp billiga och förfallna hyreshus på Manhattan och rustade dem och hyrde ut och sålde dyrt. Alltså en skicklig affärsman, som han själv påstår. Ingalunda menade programmakarna. Då han gett sig in i kasinoverksamheten förlorade han massor av pengar och flera av hans företag gick i konkurs. Men konkursen fick långivarna stå för. Även hans engagemang i Skottland, som verkade ha gjorts av känslomässiga skäl, då modern, tror jag, kom därifrån, blev tämligen misslyckat. Han skulle bygga en golfbana på sanddynerna, men fick ortsbefolkningen emot sig och hans tal om tusentals anställda krympte raskt. Precis som Hitler gjorde på 30-talet, då han skyllde allt på judarna, så skyller nu Trump på latinos och muslimer som orsak till att folk har det som de har det. Mexikaner kommer och tar jobb från hederliga vita amerikaner och dumpar lönerna. Sånt tycker lågutbildat folk om att höra. Att han dessutom häcklar makthavare och kritisk press är också något som uppskattas av de ringa i samhället. Reportern måste medge att han inte mött sådan entusiasm som den som mötte Trump sedan Obamas valrörelse 2008. Det borgar för att USAs näste president heter Donald Trump.

Så har jag då uppnått den ansenliga åldern av 71. Jag har därmed överlevt min far med nästan två år. Dagen till ära reflekterar man en del på det som varit och försöker också se framåt lite. För två år sedan firade jag högtidsdagen på Brac, en ö utanför Split. Under dagen reste vi in med båt till Split och besåg Diocletianus ståtliga palats.Det var mycket varmt och massor av turister, så vi hittade inte ens en plats att sitta på. Därför for vi tillbaka till Brac och Supetar, där vi åt middag på en mycket trevlig restaurang vid havet. Förra året då jag fyllde 70 inleddes med att jag fick glaskroppsavlossning och fick uppsöka ögonkliniken. Men på kvällen for vi till Mellanfjärdens fiskeläge och restaurang och åt middag med hela familjen. Även min gamla mor var med. Hon hade för tre år sedan, då jag fyllde 68 år ramlat på terassen i Västervik och brutit höftkulan, varför hon fick opereras. Jag trodde inte hon skulle återhämta sig från det, men det är en envis tant, så hon lyckades komma igen. Dock med god hjälp av sjukgymnast.  Eftersom familjen firade min 71-åriga födelsedag redan i söndags, så blev det inte mycket till firande idag. Vad då om framtiden? Ja,  under våren har jag fått upprepade attacker av förmaksflimmer, så min hälsa är något vacklande. Därför får man nu ta en dag i taget och vara tacksam för varje ny dag som man står på benen. Med Astrid Lindgren får man säga: Denna dagen ett liv.