krille tvärvigg

Varför verkar de borgerliga partierna så kaxiga och segersäkra i debatterna. Hörde dem just vilt svänga sina anklagelser mot de rödgröna på P1. Ebba Busch Thor, som själv utnämnt sig till blivande socialminister, var mest uppskruvad. Nu kan visserligen det politiska läget för hennes parti göra att hon går på i ullstrumporna. Men de borgerliga överlag verkar tro på valvinst. Hur hänger det här ihop, då de ligger under i senaste väljarundersökningen med 3 procent. Antingen tror de att de kan vända på skutan och bli störst eller är det något annat som de har i kikaren och det andra, ja, det är då SD. De känner på sig att de har Åkesson et consortes i ryggen, att SD kommer att stödja dem, då det kommer till regeringsbildning. Ingen av dem, varken alliansen eller SD, vill ha Löfvén som statsminister. Alliansen uttalar att de inte kommer att godta en rödgrön regering, även om den är större än alliansen. Man är till och med beredd att gå till strid om talmansposten. Borgarna känner att en högervind blåser och om den då har en brun anknytning spelar mindre roll. De kan ju få regeringsmakten med hjälp av denna högervind. Åkesson å sin sida smilar uppmuntrande till Kristersson i alla debatter och nu på radion sa han att han är beredd att diskutera med de borgerliga. De låtsas visserligen som om han inte var där, men det känns bara som ett kallhamrat spel. Bakom knuten väntar en uppgörelse. Kristersson har ju sagt att vi får vänta och se vad valet ger för resultat. Mycket tyder då på att vi får en borgerlig regering med stöd av Åkesson. En Åkesson, som precis som Vänsterpartiet gjorde denna mandatperiod, kommer att utnyttja situationen för att få igenom flera av sina hjärtefrågor, inte minst då det gäller invandring och integration.

Flera kvällar och morgnar har dimman legat som en våt filt över täkterna. Korna har som uppslukats av dimman, men deras råmande i mörkret har avslöjat dem. Dimman är ett tecken i tiden, vi nalkas höst. Ett annat tecken var den lyskväll som jag och min hustru upplevde vid havet i helgen. Vi tillbringade en natt i dotterns och svärsonens stuga och på kvällen promenerade vi runt på stranden och såg de över 200 marschallerna tändas och sprida ett fantastiskt sken över det mörknande vattnet. Samtidigt steg månen upp över horisonten och kastade en mångata över det stillastående vattnet. Det var en mäktig syn. Valrörelsen rullar på som ytterligare ett tecken på att hösten är nära. Förslagen haglar i luften och alla försöker överträffa varandra i givmildhet. I elfte timmen kom sossarna med ett kostsamt förslag om en familjevecka för familjer med barn mellan 4 till 16 år. Enligt Löfvén inget valfläsk, utan en seriös satsning för att ge familjerna lite andrum i en stressad tillvaro. Behjärtansvärt så klart,men frågan är om inte vänsterns förslag om 6 timmars arbetsdag vore bättre för familjerna på längre sikt. Det är 100 år sedan 8 timmars arbetsdag genomfördes och sedan dess har produktiviteten ökat enormt, så en 6 timmarsdag skulle inte vara så dyr som somliga föreställer sig. Dessutom skulle den få, vad borgarna ofta brukar framhålla, dynamiska effekter, flera kunde få jobb och arbetslösheten skulle därmed sjunka. Så vad är man egentligen rädd för? Ebba Busch Thor sa godmorgon till Löfven, när förslaget presenterades och menade väl med det att Löfvén till slut insett att något måste göras för barnen, som hon så starkt vurmar för. Fast hon vill ju ha familjepenning, vilket skulle låsa in kvinnorna i hemmet igen. Busch var på riktigt stridshumör, då hon något senare anklagade den stackars Gustav Fridolin för att försumma assistansbarnen och istället satsa på elcyklar. Han skulle hamna i historieböckerna, ansåg hon. Men om KD vill ha mera pengar till en mycket dyr LSS, så kunde man kanske plocka bort en del av sitt förslag om mera pengar till försvaret. SD har återigen skämt ut sig, fast det kommer väl inte att sänka deras röstetal tyvärr. Nu presenterade de nämligen ett förslag om att vi inte ens skulle ta emot de kvotflyktingar som FN står bakom. Det är skamligt, men inte förvånande då det gäller detta parti. Alliansen har tydligen bestämt sig för att inte släppa igenom en rödgrön regering även om de rödgröna är större än alliansen, man vill inte upprepa decemberöverenskommelsen. Jaha, vad ska vi då ha istället, för som det ser ut nu, så kommer inte alliansen att bli störst. Tror man då, som Björklund verkade vara inne på i sin utfrågning, att man kan få sossarna att gå med på detta, att man skulle godta Kristersson som statsminister. Är man inte väl naiv då? Mera troligt är det då att SD kan ge alliansen det stöd som behövs för att regera. Men SD kommer givetvis inte att göra det gratis, man vill ha någonting tillbaka. Arma Sverige för en sådan lösning!

Har tillbringat hela förmiddagen i dag i köket med att göra äppelmos. Sex liter blev det, inte illa. Äpplena var dock inte våra egna, utan kom från en kollega till min fru. En hel kasse hade hon plockat. Våra egna är begärliga byten för skatorna. Då vi var i Stockholm förra veckan, så hade skatorna gett sig på mer än hälften av de äpplen vi kommer att få. Inte nog med det, de hade också städat av två havtornsbuskar, inte ett bär fanns kvar. Som tur var hade vi två buskar till som de inte hunnit med att inventera. Vi räddade dem nu genom att trä nät över. Våra plommonträd får i alla fall vara ifred, ja, egentligen är det krikon, små söta bär, som man kan gå och mumsa på, när man är ute i trädgården. Då har vi också sällskap av kvigorna, som går och betar på täkterna utanför huset. De glor intresserat, då vi kommer ut och tycks livade av vårt sällskap. Samtidigt som det är skördetid, så rullar valrörelsen på. Det börjar bli tjatigt med alla utfrågningar i både radio, tv och andra media. Själv har jag nämligen bestämt mig för länge sedan hur jag ska rösta, men jag tänker inte avslöja det här. Men den som följt min blogg kan nog gissa vad jag kommer att rösta på. Den senaste tiden har jag läst Ernst Brunners bok om Anckarström och kungamordet. Jag köpte boken för flera år sedan och började läsa den, men annat kom emellan. Nu har jag läst den och det ångrar jag inte. Det är en avslöjande och ohygglig läsning. Brunner går verkligen in i detalj, både på Gustav III:s dödskamp och Anckarströms avrättning. Det är nästan så att man mår illa, då man läser hur Anckarström behandlades. Brunner avslöjar också hur Anckarströms eftermäle förvanskades. Hur några propagandister utmålade honom som en grym och känslokall människa, vilket Brunner visar att han inte var. Hans agg till Gustav III uppkom, då han såg hur regenten på ett regelvidrigt sätt kastade in Sverige i krig mot Ryssland, där tusentals soldater fick sätta livet till. Och det gjorde han bara för att vinna folkets popularitet som han förlorat. Dessutom bidrog kriget till att Anckarström gjorde personliga förluster. Det fanns ett privat hämndmotiv också. Men missnöjet med Gustav III fanns också i adelskretsar och för dem blev Anckarström ett verktyg. Men då han utfört sin gärning, smet de alla undan, det var han som fick bära hundhuvudet. Polismästaren Liljensparres agerande avslöjar också Brunner. Han satte en spion på Anckarström, som rapporterade om hans förehavanden. Liljensparre visste därför att ett mord skulle ske, men han ingrep inte. Även hertig Karls, Gustav III:s bror, agerande var tvetydigt. Var han också inblandad i komplotten. Mycket tyder på det. Ja, man kommer vid läsningen ohejdat in på mordet på Palme och funderingar om det fanns någon komplott där också. Kanske kommer det i en framtid också att avslöjas, precis som Brunner nu kan avslöja det mesta av det som skedde vid mordet på Gustav III.

På väg till min 97-åriga mor ser jag några moderatföreträdare i full färd med att sätta upp valaffischer. En man spettar frenetiskt, medan oppositionsrådet håller i skylten. En talande arbetsfördelning. Några andra partier syns inte till. Sossarna gömmer sig på kommunalrådskontoret, bakom lås och bom, där ingen kan nå dom. Precis som deras studieförbund numera är osynligt är partiet också osynligt. Man undrar verkligen hur det kommer att gå i kommunalvalet. Lika ovisst är det i riksdagsvalet. Miljöpartiet borde ha fått vind i seglen efter torkan och bränderna i sommar, som väl kan skyllas på klimatförändringarna. Isabella Löwin har i alla fall tagit ton och talat ut om hur hon ser på framtiden. Det verkar också som övriga riksdagspartier vaknat. En som inte gör det är Jimmie Åkesson, som talar om väderpopulism, ungefär som Donald Trump. SD är ju ett parti som är helt i avsaknad av klimatmedvetenhet. Eller ska man skylla klimatet på invandrarna kanske. Senaste dagarna har det känns som hösten är i antågande här i södra Norrland. Och en del fåglar har börjat röra på sig. Nu sveper trastar och starar runt över fälten i väldiga formationer, som om de ligger i träning inför den oundvikliga flytten. Häromdagen hörde jag också tranors melankoliska läten över bygden. En av våra döttrar med man och barn har också återvänt till huvudstaden efter en sommar i stugan vid havet. Det kändes mycket tomt och vemodigt sedan de rest. Ja, sommaren är nog till ända, återstår att skörda det som finns kvar i växthus och trädgårdsland. Efter det väntar bistrare tider. Vi ser dock fram emot en resa till Kroatien i mitten av september.