krille tvärvigg

Integration har plötsligt blivit högsta mode och nästan alla allianspartier tävlar nu om att komma med så kallat skarpa förslag. Först ut var KD, sedan var det Björklund och nu har även Annie Lööf sällat sig till skaran. Alla tre har något gemensamt och det är att de ligger knappt över fyraprocentspärren. Nu försöker de fiska i det grumliga vatten som SD lagat till. Det är inte snyggt och framför allt korkat. De enda som tjänar på det är SD och rasisterna. Nu får de vatten på sin kvarn. Moderaterna har ännu inte sagt vad de tycker, men eftersom det finns en stark opinion inom partiet för hårdare tag mot flyktingar, så lär det väl inte dröja länge förrän de också hakar på. 

Cecilia Wikström fp går emot sin partiledare Jan Björklund då det gäller hans förslag om tillfälliga uppehållstillstånd för asylsökande. Det finns inga vetenskapliga belägg för att det skulle förbättra integrationen säger Wikström. Men snälla Cecilia, det borde du väl veta som tillhör samma parti som Björklund, att han inte bryr sig om vetenskapliga resultat. Det har vi sett tidigare då frågan om betyg för 4:eklassare diskuterats. Trots att forskare, lärarförbund och lärarna själva varit emot detta och man hänvisat till vetenskapen, så har Jan Björklund gett sig den på att det ska genomföras. Vetenskap biter inte på besserwissrar som Björklund.

Domedagen närmar sig utropar 17 nobelpristagare samstämmigt. Om inte atombomben tar kål på oss så är det klimatkatastrofen, säger de. Utspelet får väl ses som en varning till alla politiska ledare runtom i världen. Frågan är om de lyssnar, upptagna som de är att stärka sina egna revir. Forskarna har flyttat fram visaren till tre minuter i tolv. Det är nästan lika illa som det var 1953, då USA och Sovjet sprängt var sina vätebomber och klockan stod på två minuter i tolv. Bäst var det 1991 efter Sovjets fall, då klockan vreds tillbaka till 17 min i tolv. Nu har Putin puttat fram den igen och världssamfundet får åter oroa sig för både det ena och det andra. 

Den ende Egon jag hittills känt till är Egon Kjerrman, allsångsledaren som hellre sjöng bättre än bra och som bl a ledde allsången på Skansen en tid. Fast i natt har vi fått lära känna en annan Egon, som inte var lika vänsäll som Kjerrman. Den här Egon sjöng på ett annat vis med hårda vindbyar och en mängd snö. Det var bara att kliva upp i ottan och se på förödelsen. Trots att vi varit ute tre gånger kvällen före så hade Egon släppt ner minst tre decimeter snö till och dessutom paketerat en del av den i drivor. Den här Egon var minsann inte det minsta medgörlig.

Sedan femton år bor jag i en gammal lanthandel inte långt från en bondgård med över 100 mjölkkor. På något underligt vis så har denna omständighet kommit att likna min uppväxt. De första nio åren av mitt liv bodde jag nämligen bara halvannan kilometer från en bondgård, som arrenderades av en man som hette Björkman. Den bondgården hade förstås inte så stora likheter med den jag nu bor några hundra meter ifrån. Björkman hade förutom ett antal kor också hästar, grisar och höns och han bedrev ett rätt så allsidigt jordbruk, där både säd, rovor och sockerbetor ingick. Då jag blev äldre och flyttat till sågverkssamhället Blankaholm, fick vi så småningom flytta in i en tjänstebostad ovanpå Konsumbutiken, då min far blev föreståndare. Jag var då cirka 16 år och fick flytta in i det forna biträdesrummet. Och nu bor jag alltså med hustrun i en gamma lanthandel i byn Fiskeby, fem kilometer norr om Hudiksvall. Lanthandeln har dock upphört sedan länge. Den var väl som mest frekventerad under 1930 till 1950-talet. Några år in på 1960-talet sålde man ännu vitvaror i affären. Affären var förlagd i den vinkelbyggnad som gjorts till huset och där vi nu har pannrum, badrum och tvättstuga. I byn finns också en gammal skola, som också den är nerlagd sedan många år. 

Igår kväll såg jag den finstämda och intressanta dokumentären Från bleke till storm om några fiskares vardag på Vänern. Då såg jag en av männen göra en kroppsrörelse som det var åratal sedan jag såg sist. Han piskade sig med armarna runt kroppen för att få upp värmen. Det ord som åtföljer kroppsrörelsen och som jag inte sett någon göra sen jag var barn, tror jag, är åkarbrasa. Ordet är väl mer eller mindre bortglömt, ty idag är det väl få som gör den här kroppsrörelsen. Vi har väl fått allt för bra kläder och kanske vädret också blivit varmare. Ordet härstammar från den tid då kuskarna som körde hästskjutsar behövde värma sig med hjälp av en åkarbrasa.

Eskilstuna, Eslöv och nu Uppsala. Tre orter där någon eller några försökt bränna ner moskéer. Attentaten är inte bara ett angrepp på religionsfriheten utan även ett rasistiskt tilltag. Det är beklämmande att vi ska behöva uppleva sådana här saker i vårt land. Man trodde att sådant här tillhörde historien, att de nazistiska illdåden mot synagogor och judar var ett minne blott. Men så är det tydligen inte.