Översten - en fascinerande människoskildring
Det amerikanska inbördeskriget är ett av de blodigaste krigen i världshistorien, 640 000 döda och ett okänt antal sårade och försvunna och med svåra sår i själen hos miljoner människor vilka levt kvar ända in i vår tid. I Ola Larsmos fantastiskt fängslande roman Översten får vi en uppfattning om detta lidande och den förödelse som ett krig orsakar. Översten är en roman, men den bygger på en verklig persons upplevelser och förunderliga öde i historiens malström. Den är hjärtskärande och svår att lägga ifrån sig trots sitt omfång på nära 600 sidor. Den är realistisk, men den blixtrar till i poetiska bilder som fördjupar historien. Historien tar sin början i ett fattigt och eländigt Sverige, där många finner att enda utvägen till ett bättre liv finns på andra sidan Atlanten. Så även Nils Oscar Brundins mor, som efter att flera barn dött och maken supit ner sig inte står ut längre, utan tar båten till Amerika. Nils Oscar kommer så småningom efter med en havande hustru, som dör i en febersjukdom under den hårda överfarten till USA, men hinner föda ett litet barn, som Nils Oscar får ta hand om. Barnet är dock fött för tidigt och dör efter en tid i det nya landet. Nils Oscars liv är svårt, men han finner till slut sin mor, som gift om sig med en irländsk man, som dock är döende. Och han får också kontakt med baptisterna och en man, Georg Hatt, som verkar som en barmhärtig samarit i de fattiga och nergångna områdena i New York. Av en svart man med det svenska namnet Eric får han lära sig det nya språket, men Eric försvinner spårlöst kanske efter att ha gripits av de grupper som inriktat sig på att skicka tillbaka svarta till södern, för slaveriet är ännu en realitet, trots att krafter arbetar för att avskaffa det. Spänningarna märks i samhället och en sammandrabbning är nära. Nils Oscar får emellertid hjälp med att utbilda sig till pastor och är färdig med sin utbildning, då inbördeskriget bryter ut. Eftersom han utbildat sig till kanonjär i Sverige, så tvekar han inte att ansluta sig till nordstaterna, då han finner dess kamp för de svartas människovärde vara viktig. Men innan han rycker ut i kriget möter han Emily, som han gifter sig med. Krigsåren upptar ungefär 200 sidor av de 600 i boken och är svåra att relatera med slag hit och dit. Nils Oscar, som nu tagit sig namnet Broady, överlever dock mirakulöst efter att ha sårats svårt ett par gånger. Kriget är skildrat i all sin brutalitet med ångestropen från de sårade på slagfältet och med realistiska krigsskador som då Nils Oscars vän och studiekamrat Arthur som han samtalat med strax innan får huvudet avskjutet. En scen som förföljer och pinar honom i hans drömmar långt efteråt. Efter tre års tjänstgöring och en svår skada beslutar han sig för att ta avsked från armén, han har nu en familj med fru och små barn, som han finner mera värt. Han blir pastor i en mindre församling, men får så erbjudandet att verka som missionär i svartrockarnas Sverige för att bygga upp en teologisk skola. Han är mycket skeptisk till detta, men hustrun stöder honom, då hon är bekymrad för hans mentala hälsa och tycker att han måste få en nystart. Och så bryter de upp och startar ett nytt liv i Sverige, som Larsmo dock inte går in på, utan istället skildrar hur Nils Oscar återvänder till USA för att besöka världsutställningen i Philadelphia, där han ska försök kränga pälsar från ett konkursbo för att få medel till verksamheten i Sverige. Boken slutar med att han vandrar runt på utställningsområdet. Segern mot sydstaterna, som så många givit sitt liv för, har inte blivit vad man hoppats på. Starka reaktioner hade väckts då en svart predikant skulle sitta bredvid presidenten och en marmorstaty av en svart pastor hade förhalats. Frågan om de svartas villkor i landet var inte avgjord trots slaveriets avskaffande och det har ju fortsatt ända in i våra dagar. Nils Oscar slår sig ner under en staty av en menig soldat i unionsuniform på utställningsområdet och lyssnar till sorlet från alla röster på olika språk som omger honom och tänker att det måste vara så det låter i himmelriket.
Kommentarer
Trackback
