krille tvärvigg

Under ett par månader har jag varit medresenär på en lång resa som tog sin början i Ljuders socken och via Karlshamn gick över den stora Oceanen. Framme i New York gick resan sedan vidare med ångtåg och hjulångare på Missisippi för att till slut landa i Taylors Falls i Minnesota. Det handlar förstås om Vilhelm Mobergs böcker Utvandrarna och Invandrarna. För författaren säkert en lika lång och krävande resa som det var för de utflyttade. Jag hade ju sett Jan Troells film för länge sedan, men hade ännu inte läst romanerna. Men nu tänkte jag att jag som gammal smålänning borde försöka läsa dem, innan man har någorlunda krafter kvar. Berättelserna är ju också högt aktuella om man tänker på dagens flyktingströmmar. Att bryta upp och ge sig ut i det okända var ju det som sockenborna från Ljuder gjorde och som många idag också gör. Och då de kom till Amerika var de vilsna och osäkra, behärskade inte språket. Mobergs berättelser innehåller många oförglömliga scener som dottern Annas död, då hon föräter sig på korngrynsgröten för att hon är så sulten. Det som blir droppen för Karl Oskar, att lämna stenriket. Den strapatsrika färden över Oceanen ej att förglömma och den förnedrande situationen då Karl Oskar ska hämta ut brevet hemifrån och ej äger 15 cent för att lösa ut det. Det har som sagt varit en lång och mödosam resa, men den var väl att göra tillsammans med Ljuder-borna.