Doft och minne
Det är förunderligt hur lukter och smaker kan återuppväcka minnesupplevelser. Berömd är ju Prousts berättelse om Madeleinekakan, som blir en sorts start för hela hans mäktiga romanbygge, På spaning efter den tid som flytt. Själv -utan några jämförelser med Proust- utlöste idag en doft minnen av min uppväxt i sågverkssamhället Blankaholm, cirka tre mil söder om Västervik. Jag var ute på min dagliga promenad och passerade ett timmerupplag, där doften av furu fick mig att minnas dofterna av timret på sågen och barkmaskin. På samma sätt påminner dofterna från bondgården nästgårds mig om den bondgård som fanns i min barndom någon kilometer från vårt hus. Särskilt när man spridit urin och gödsel över åkrarna och ängarna på våren blir erinran stark.
Nu påstår ju en del författare att minnen är bedrägliga och inget att lita på. Torgny Lindgren menar till och med att han inte har några minnen i sin lysande bok som heter just "Minnen". Jag vet inte om han driver med oss läsare för i boken ger han oss en rad pregnanta och gripande minnesbilder.
Visst kan jag hålla med om att minnet är utsatt för förvanskningar, att våra bilder förändras med tiden. Men kärnan i våra minnen tror jag absolut finns kvar.
Nu påstår ju en del författare att minnen är bedrägliga och inget att lita på. Torgny Lindgren menar till och med att han inte har några minnen i sin lysande bok som heter just "Minnen". Jag vet inte om han driver med oss läsare för i boken ger han oss en rad pregnanta och gripande minnesbilder.
Visst kan jag hålla med om att minnet är utsatt för förvanskningar, att våra bilder förändras med tiden. Men kärnan i våra minnen tror jag absolut finns kvar.
Kommentarer
Trackback
