krille tvärvigg

Fredag förmiddag. Ett par plusgrader. Jag drar på mig fleecen och vandrar iväg mot Wij. Grusvägen har torkat upp hyggligt, sen jag gick här sist. Hallstaåns vatten flyter lugnt under bron och någon bäver visar sig inte. Jag viker av mot Gryttje och hör tranornas rop på avstånd. Jag funderar på att följa körvägen mot Gryttje för att se dem, men noterar att det är alltför gyttjigt, så jag vänder om. Då kommer tre sångsvanar flygande, ljudligt trumpetande. Men den ena av dem viker tvärt av mot ett annat håll. Var den inte önskvärd för de andra, som fortsätter i riktning mot Gryttje. Ska säkert gå ner för att vila en stund. Från aspdungen hör jag trumvirvlar, en spillkråka eller hackspett är i farten. Men jag kan inte få syn på vederbörande fridstörare. I en hålighet i en asp vid vägkanten håller en nötväcka på att rumstera om, troligen i färd med att göra i ordning för bosättning. Så når jag fram till landsvägen, där bilarna rusar fram till synes blinda för vårens små under. Hemma på gården varnar skatan, som håller på med sitt bobygge i den täta pilen vid bastun. Nu byggs fjolårets risbo på med en ny våning.