Agnar
Livets ax blev inte, som han trott, Sven Delblancs sista bok. Utan han lyckades skriva en fortsättning, som fick namnet Agnar och som utkom postumt efter hans död. Boken är skriven vid livets afton av en författare plågad av smärta och trötthet, men som ändå lyckas åstadkomma en förvånansvärt genomarbetad bok. Den handlar om tiden efter skräcktillvaron i Mölna, om en författare som lider av ångest och plågas av könslivets drifter. Allt är för det mesta gyttja och dy och han lider av att du ska inte tro att du är något. Svart humor och ironi är en del av berättarmedlen. Fadern hade köpt en ny gård i Västmanland och försökte få sonen dit genom att hävda sin rätt att få umgås med sonen efter skilsmässan. Sven for dit i förhoppningen att fadern ändrat sig, men upptäckte snart att så inte var fallet. Dessutom var han jagad av polis och kronofogde för alla skulder han ådragit sig. Till slut fann han för gott att fly till Kanada. Men då han inte kunde få över sin nya kvinna dit, så började han propsa på att Sven skulle komma. Och för att bli kvitt sin ensamhet och sin ångest och sin skoltrötthet så accepterade han, trots farmoderns varningar. Fadern sände endast en enkelbiljett och i april 1947 gav han sig iväg från Göteborg till New York med MS Gripsholm. Sven beskriver överfarten ganska noga, ger en bild av det klassamhälle som ett fartyg kan vara och skildrar sin förälskelse i en österbottnisk flicka Lisa, vars dialekt tjusar honom.
Då han väl kommit fram till fadern efter den långa resan möts han av orden: Fy fan, du luktar som en rävfitta. Det som möter honom är värre än han kunnat tro, fadern lever i rena misären och har skulder till vänster och höger. I huset finns ingen mat och pojken tvingas att bege sig till Mr Rubins handelsbod för att vigga varor. Det som sedan följer är en ökenvandring i elände och smuts. Till slut får han nog, sätter sig upp mot fadern och lyckas ta sig hem igen efter att farmodern skickat biljetter, vilka fadern försökt lösa ut mot pengar, men misslyckats. Det tar honom ett år att komma över infernot i Kanada och han är nära att bli sinnesjukhus, hamnar i en psykos och hör röster som vill locka in honom i en skokartong. Men till slut kommer han ut på andra sidan, börjar få kamrater, börjar skriva och inser att det är det han vill göra.
Kommentarer
Trackback
