The old oak
Tillbringade torsdagskvällen den sista februari med att se Ken Loachs film The old oak på Bio Kontrast. Man hade ordnat det trevligt genom att bjuda på den syriska rätten tabbouleh i foaljen innan filmen. The old oak sägs vara Ken Loachs sista film. Den utspelar sig i en by i norra England, Durham, i ett nerlagt kolgruvedistrikt, fattigt och nergånget. Husen har köpts upp billigt av ett cypriotiskt riskkapitalbolag för att hyras ut till flyktingar, vilket inneburit att huspriserna sjunkit. Gruppen möts av misstro och rasism, framför allt av pubens stamklientel. Puben är i stort sett den enda samlingspunkten i byn och drivs av den hedervärde T J, som till skillnad från stamklientelet ser flyktingarna som medmänniskor. Han hjälper deras ledare Yara att få sin kamera lagad efter att en förfriskad bybo haft sönder den vid ankomsten. Mellan Yara och TJ utvecklas en fin vänskap och förståelse. T J öppnar upp en sal, som länge legat i träda och som förr användes för strejkmötena mot nerläggningarna av kolgruvorna. Den har sedan dess stått och samlat damm, men blir nu en plats för gemensam middag mellan bybor och flyktingar. Det kan inte rasisterna tåla utan utför ett sabotage som gör lokalen obrukbar. T J är på väg att ge upp, men då flyktinggruppen får veta att Yaras far dött i ett syriskt fängelse, så sluter hela byn upp för att visa sin sorg och sitt deltagande, utom rasisterna som blir kvar vid sina ölglas, fjärmade från solidariteten som de inte vet vad det är, bittra som de är in i själen. Filmen avslutas med ett stort tåg genom byn med ett standar med orden enighet, solidaritet och motstånd i centrum. Kanske Ken Loachs sista hälsning till vad som krävs för att nå framgång i kampen för bättre villkor och ett nytt samhälle.
Kommentarer
Trackback
