KF 125 år
I år, närmare bestämt i början av september blir KF eller Kooperativa förbundet 125 år. Det var den 4 - 6 september 1899 som organisationen grundades på restaurang Runan i Stockholm. Men den kooperativa rörelsen var äldre än så. Redan 1844 hade fattiga flanellvävare i Rochdale i Storbrittanien bildat ett kooperativt företag med små medel och med ideella krafter. Och redan då slog man fast de principer som skulle gälla för den kooperativa idén. Föreningen skulle vara politiskt och religiöst neutral. Den skulle vara öppen för alla och var och en hade var sin röst oavsett kapital. Överskottet skulle tillfalla medlemmarna i form av återbäring och kontant handel skulle gälla. Man ville inte hamna i händerna på privata handlare och ådra sig livslånga skulder. KF:s start i Sverige var trög och risken för konkurs hängde över företaget. Men på kongressen 1903 togs en rad viktiga beslut som visade sig framgångsrika. Regionala partihandelsföreningar bildades som de lokala föreningana kunde ansluta sig till. Och tack vare större inköp och lägre inköpspriser i och med partihandeln och konkurrenskraftiga priser, så växte medlemsstocken. Man startade också en agenturverksamhet för att förmedla varor från fabriker till föreningarna och för att få kvinnorna att engagera sig bildades kvinnogillen. Jag kommer ihåg att min farmor på den lilla ort jag växte upp i var en av de drivande i kvinnogillet. 1910 hade antalet föreningar vuxit till 423. Konsumentkooperationen blev ett hot mot de karteller som hållit priserna uppe och man försökte komma åt organisatioen på olika sätt. Men eftersom den bars upp av medlemmarna själva så lyckades man inte. Och rörelsen visade också prov på innovationer, då man satsade på egna fabriker, startade en tidning Konsumentbladet (som senare blev VI), ett eget kafferosteri (cirkelkaffe) och ett eget bokförlag, som startade 1926. Vidare tillkom PUB och Gustavbergs porslinsfabrik samt utbildningsskolan Vår Gård i Saltsjöbaden. 1943 startade man ett eget provkök, där Anna Britta Agnsäter var verksam, hon som gav ut Vår kokbok, som trycktes i 25 000 exemplar 1951 och sålde slut på rekordtid. 1941 startades Sveriges första självbetjäningsbutik. I sågverkssamhället jag växte upp kom den första självbetjäningsbutiken en bit in på 1950-talet och borta var lanthandelns alla lukter. Nu fick man själv plocka på sig de varor man hade behov av. Det var nu som Konsum, som det kallades i folkmun började förändras från att ha varit ett medlemsägt företag blev mer och mer centraliserat. På sextiotalet gavs en bok ut som hette Direktörskonsum, som skvallrade om vad det var fråga om. Där jag växte upp kom årsmötena inte längre att hållas på orten, utan flyttades till staden, vilket ryckte undan det lokala engagemanget. Jag minns hur trivsamt det kunde vara på årsmötet i Folkets Hus med uppträdanden av olika slag, musik, bokauktioner och servering. Nu var allt detta borta. Och centraliseringen fortsatte med Domusvaruhusen i centrum av städerna, medan de lokala butikerna gick på sparlåga och i värsta fall fick lägga ner. Sedan har det fortsatt. I början av 2000-talet fick vi Nya Coop och idag finns endast 26 konsumentföreningar kvar.
Min far var en tvättäkta konsum-medlem. Han började som biträde redan på 1940-talet och avancerade så småningom till butikschef. Han kunde aldrig tänka sig att gå in i en annan butik än Konsum, trots att han på senare år kunde kritisera organisationen för hur den utvecklats. Själv kom jag under en tid att arbeta i KFs lagercentral i Västervik. Jag fick börja som vikarie för en kille som skulle in i lumpen och jag fick ansvar för tobaksdistibutionen. Därmed har jag säkert bidragit till många personers för tidiga död. Då killen kommit tillbaka fick jag gå över till att distirbuera specerivaror. Jag bodde inackorderad i stan och läste på Hermods, jag siktade på en realexamen. Ibland tog jag med mig kursbreven till jobbet och försökte läsa på rasterna för att vinna tid. Men möttes då av påståenden från min omgivning som: -tänker du bli professor eller jag kände en som läste så mycket att han blev tokig eller sen jag gått ut skolan har jag inte öppnat en bok. Efter ett tag slutade jag att ta med mig breven och efter något år så sökte jag in på läroverket och kom in och tog både realexamen och studentexamen. Så någon karriär inom kooperationen blev det inte och idag handlar jag mest hos ICA. Jag undrar vad min far skulle sagt om det.
Bloggen delvis baserad på en artikel i Populär Historia.
Kommentarer
Trackback
