Livets ax
Livets ax är Sven Delblancs barndomsminnen skrivna mot slutet av hans liv, då han led av en obotlig cancer. Boken belönades med Augustpriset 1991 och hyllades av en enig kritikerkår. Livets ax är en berättelse om en tyrannisk far, en ömsint men olycklig och misshandlad mor och ett tungt släktarv med sinnessjukdom och självmord. Pojkens första minne är av ett veteax, som verkat lockande och som han stoppar i mun och skär sig på. Då han påkallar hjälp är det ingen som kommer och bistår honom, man till och med skrattar åt honom. En tidig kränkning och förödmjukelse som han bär med sig och som blir vägledande för hur han ser på livet: livet är smärtsamt och de vuxna går inte att lita på. Fadern avslöjar också att han är resultatet av en brusten kondom, det vill säga han är egentligen oönskad. Fadern är en skräckfigur, demon kallar sonen honom, han är oberäknelig i sina raserianfall, då han misshandlar både människor och djur. Pojkens äldsta syster, som går honom emot, vill inte ens kalla honom pappa, hon tycker inte att han förtjänar det epitetet. Efter några år i Kanada hamnar familjen på gården Mölna, väster om Vagnhärad i Sörmland. En nergången gård med en förvildad trädgård köpt på lån. I det Delblancska arvet fanns på mödernet en överkänslighet. Hennes far blev psykiskt sjuk och om honom berättar Delblanc i Samuels bok. På farssidan fanns framför allt farbror Rikard, en tystlåten man som blev något av ett faderssubstitut med sin breda och välkomnande famn. Ytterligare en ljuspunkt i tillvaron var ett ensamt blommande körsbärsträd i en skogsdunge vars praktfulla blomning och söta bär förundrade pojken. Pojken lever mycket i fantasin, i vardagen är han ofta fumlig och valhänt och skär sig på olika redskap. Böckerna ger tröst och en flykt från den bittra verkligheten. I farfadern, typografens efterlämnade restupplagor, hittar han både Strindberg och volymer av Grimberg. Lite längre fram blir IOGT:s bibliotek en skatt, där han fastnar för Jules Vernes En världsomsegling under havet, en bok som för övrigt även P O Enquist ju fastnade för. Kapten Nemos ensamma färd i ubåten Nautilus, där han reste fredad från världen lockade. 1938 började han i småskolan. Det blev en svår tid, där han återigen försökte spela pajas eller vara inställsam mot sina förövare och ge dem snask eller gåvor, vilket föga hjälpte. Men till slut gav han sig på mobbledaren och gav honom stryk och efter det fick han vara ifred, om än han fick gå mycket ensam. Det är en svartsynt författare vi möter, som ser verkligheten som grym och vederstygglig. Gud är blind och döv för vårt lidande och verkar till och med uppskatta det. Jesus har aldrig vägarna förbi Mölla. Alternativen för människan är antingen att underkasta sig en ordning som blir till ett fängelse eller att välja friheten vilket dock leder till vår utplåning. I dagens värld med diktatorer och autokratier å ena sidan och en värld med hotet om en klimatkollaps känns ju detta inte så helt främmande. För att undkomma verkligheten söker han återuppleva ett tillstånd som närmast verkar som en hypnos eller transcendens som han ibland upplever som en nåd. Han kan dock inte framkalla detta nådelika tillstånd och med stigande ålder blir det allt svårare att uppnå. Livets ax är en storartad berättelse, både gripande och förfärlig. En barndomsberättelse som mycket väl kan komma att bestå som en modern klassiker.
Kommentarer
Trackback
