krille tvärvigg

Idag skulle min bror Ove ha fyllt 66 år om han levat. Men nu blev han inte ens 19 år, då han råkade ut för en onödig trafikolycka. Onödig därför att det handlade om fyllekörning. Fast inte från min brors seda, utan från en av de tokar som i berusat tillstånd fick för sig att de skulle köra ikapp på den krokiga och smala Norrlandsvägen utanför Västervik. Varför min bror åkte med i den ena bilen är en förborgad hemlighet, som vi aldrig kommer att få något svar på. Kanske var han omtöcknad av alkohol på den fest som hölls i krokarna. Av en tillfällighet hade de två som sedan hittade på kappkörningen kommit till festen. Min bror hade egentligen inte velat åka med till festen, han hade ont i ryggen och hade helst velat stanna hemma, men hans kompisar övertalade honom att åka. För oss i familjen kom olyckan och att min brors inre skador var dödsbringande som en oerhörd chock. Själv visste jag ingenting då jag och min fru kom hem från Linköping på lördagsmorgonen (olyckan hade inträffat sent på fredagskvällen). Min bror avled sedan frampå söndagsmorgonen. Olyckans efterspel blev olustigt, då han som kört bilen försökte skylla ifrån sig på min bror, att det var han som kört bilen. Polisen kallade in mig och min far och sa att de inte trodde att min bror kört bilen. Till en början fick han som vi kan kalla Gösta medhåll av föraren i den andra bilen som körde kapp. Men så småningom ångrade sig denne och sa att det var Gösta som kört bilen. Han fick ett måttligt fängelsestraff och köpte sedan ett hus som inte låg långt ifrån där min mor bodde. Den här dagen håller jag en låg profil och minns min bror.