krille tvärvigg

Novemberlördag med nordlig vind och en kyla som ger förebud om vad som väntar. Vi for till Storsand och havet för att lämna tillbaka en gräsklippare som jag haft till låns. Stora vågor for bullrande in mot stranden och sprutade vitt skum då de hårt slog emot stenarna vid strandlinjen. Vi gick en tur runt Lakbäck och Dressviken. Marken var frusen, så det gick lätt att gå utmed stranden. Komna en bit vek vi av mot tjärnen och kunde konstatera att den var isbelagd, förutom en tunn ränna vatten, där en bäck har sitt utlopp. Vi mötte inte en människa, men det var någon som eldade surved vid en stuga och ur några skorstenar kom rök. Det fanns alltså människor i området. Återkomna till stugan hörde vi ett fint silvrigt läte i björkarna vid stugan och jag kände genast igen det. Det var sidensvansar som svingade sig runt i björkarna och sökte föda. Det klack till i bröstet av glädje och vi tog fram kameran och försökte fånga dem på bild. De var helt orädda, vi stod alldeles nedanför björkarna, men de flög inte iväg som andra fåglar brukar göra. Kanske har det att göra med att de vistas i tajgan större delen av året och där får de väl vara ifred för människor. Mötet med sidensvansarna förgyllde denna kyliga novemberlördag.