krille tvärvigg

Det lackar mot jul och tomten blir åter aktuell. Påpassligt nog så har Språktidningen (8/2015) ,som jag prenumerar på, en artikel om tomten: Från rys till mys. Här får vi veta hur det gick till när tomten förvandlades till jultomten. Från en ondsint liten grå figur som hade samröre med djävulen till en mysfarbror. Det första belägg som finns om tomten i Sverige är heliga Birgittas uppenbarelser på 1300-talet. Hon såg just tomten som en ondsint gestalt lierad med hin onde.Han kunde emllertid blidkas med matoffer (se där, här har vi en anknytning till vår tid, vi ställer ju ut risgrynsgröt till honom). Heliga Birgitta gav dock inga uppgifter om hur tomten såg ut eller var han bodde. Det gjorde däremot Olaus Magnus på 1500-talet. Han placerade tomten i ett stall eller uthus, där han höll uppsikt över gården och dess människor. På 1800-talet förses han så med grå kläder och en röd luva. Hur gick det då till när tomten förvandlades till ett mer gemytligt väsen, som delar ut julklappar till de barn som varit snälla. Här anar man faktiskt ett ondsint drag hos tomten, då han ratar barn som inte skött sig och som blir utan klappar. Jultomten har enligt artikelförfattaren inspirerats av en äldre kollega, julbocken, som sprang omkring och delade ut julklappar i gårdarna. Han har också lånat drag av den amerikanska kusinen Santa Claus. I Sverige var det Viktor Rydberg och Jenny Nyström, som med sina böcker och illustrationer i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet överbryggade  avståndet mellan den ondsinte gårdstomten och hans efterföljare, den moderna tomten. Hur är det med tomten idag då, vad står han för? Ohämmad kommersialism, eller vad? Kanske har han åter blivit ondsint.