krille tvärvigg

Läser Maja Hagermans intressanta bok om rasbiologen Herman Lundborg, Käraste Herman. Han som kom att grunda det första rasbiologiska institutet i Uppsala 1922 och som kom att påverka nazisternas utrotningspolitik. Med sina rasundersökningar upprättade han skillnader och hierarkier, skapade ett vi och dom på "vetenskaplig" grund. Han varnade för rasblandning, att det betydde den vita rasens, ariernas undergång. Men det är inte alltid som man gör som man lär ut. Han kom själv att begå rasskändning, då han gjorde en ung samisk kvinna med barn och troligen även sin följeslagerska i lappmarken under flera år, Hilja Holm, som var finska. Men den skandalen kunde hemlighållas, då Hilja troligen fick genomgå en abort. Nåväl, det var en annan sak som jag fastnade för vid genomläsningen och det var Karolinska Institutes roll i sammanhanget. Hur dess rektor, professorn Fredrik Lennmalm, för övrigt Lundborgs gamle lärare, medverkade till att Lundborgs forskning kom att få genomslag, så att han kunde få sitt hett efterlängtade rasbiologiska institut. Lennmalm försökte först få lärarkollegiets stöd för att använda nobelmedel för att stödja Lundborg, men det röstades ner med bara en rösts övervikt. Däremot var man villig att inrätta ett rasbiologiskt institut utan att nobelpengar användes. Karolinska stod alltså på tå även här, precis som i Makiarini-affären, för att gå i bräschen för något nytt, vad de såg som pionjärverksamhet. Ibland sammanfaller då och nu.