krille tvärvigg

Byn vi lever i har en gång haft både skola, lanthandel och bönekapell. Här fanns också flera gårdar med djur. Kvar idag är endast en stor familjeägd bondgård med cirka 140 mjölkkor. En granne till oss har cirka 30 höns och vi själva har nyligen skaffat några höns och en tupp. En bit härifrån har en kvinna öppnat en designbod och håller ett antal hästar till uthyrning. Det är livet i byn. Lanthandeln, en vinkelbyggnad till huset vi bor i, var igång mellan 1930 till i början av 1960-talet. Nu är den förvandlad till badrum, tvättstuga och hyser även en värmepanna. Skolan som var igång till början av 1950-talet är nu en privat fastighet. Bönekapellet är också omvandlat till bostad. Gud behövs inte längre i byn. Och gårdarna där jordbruk förr bedrevs är nu bebodda av vanliga löntagare, som hämtar sin försörjning i staden 5 kilometer bort. Jag antar att byn är ett alldagligt exempel på vad som skett i stora delar av vårt land. Avfolkning stavas ordet.