krille tvärvigg

Mormor tillhörde de troendes skara. Jag tror det var Missionsförbundet, som stod kyrkan nära. I sågverkssamhället fanns ingen kyrka, så mormor fick lyssna på gudstjänsterna i radio. Medan hon lyssnade läste morfar i sina tidningar, bland annat sågverks- och skogsarbetarnas tidning SIA. Att han inte lyssnade berodde inte bara på att han var ointresserad av det kristna budskapet, utan att han var döv. En dövhet han förvärvat i arbetet i sågklingors närhet. Även om det inte fanns någon kyrka i samhället, så fanns det ett bönhus i grannsamhället, ett par kilometer bort. Men det avskräckte inte mormor, utan hon brukade traska dit på möten och auktioner. Till auktionerna skänkte hon olika handarbeten och ostar. När jag blev lite äldre brukade jag gå dit i sällskap med några kompisar, inte för att vi lockades av budskapet, utan för att glo på tjejer. Vi tog säte på läktaren och försökte på olika sätt skapa kontakt med flickorna nere i salen, men de bevärdigade oss knappt med en blick, fann oss enbart larviga i våra tappra försök att väcka uppmärksamhet. Morfar gillade att spela kort, vilket mormor ogillade. Inte bara för att hon såg det som syndigt, utan för att han spenderade pengar, om än inga större summor. Men ändå, morfars brädgårdslön var tämligen mager. Dessutom spelade man kort på söndagar, ofta vid gudstjänsttid, vilket gjorde det hela dubbelt syndigt. För söndagar var den enda dag man var ledig och kunde spela. Kortspelargänget, sju - åtta stycken, höll till ett stycke in i skogen, ovanför fotbollsplanen. En flat sten utgjorde bord, i vilket korten daskades i. Det hände att någon hade med sig en brännvinspava som gick laget runt. Morfar tackade inte nej, i synnerhet som det var gratis. Mormor kunde till nöds acceptera kortspelet, något måste väl morfar få göra på fritiden, men att han kom hem på pickalurven, vilket hände, var oacceptabelt. Genast såg hon framför sig fördärvet och synden i kombination. Hon ville inte vara med om att morfar, som då han var dräng i ungdomen, kunde supa sig full. Det blev bannor och hårda tag och morfar lovade bot och bättring. För en tid höll han sig borta från kortspelandet, men snart var han åter med i gänget. Hennes predikningar föll på hälleberget.