krille tvärvigg

Jag var 23 dagar gammal när bomben över Hiroshima föll. Givetvis visste jag ingenting om denna fruktansvärda händelse. Jag frågade min 97-åriga mor idag, på bombens årsdag, hur hon och pappa reagerat. Vad de tyckte. Hon sa att de tyckte att det var hemskt, men att de var fullt upptagna att ta hand om undertecknad. Det fanns inte så mycket tid att reflektera över det som hänt i ett land långt borta, även om det var förskräckligt. Det nyfödda livet behövde sina omsorger, sin kärlek. Bomben blev sedan min följeslagare genom livet. Sedan Sovjet också skaffat bomben levde vi under terrorbalansens tid. Man försökte ändå leva så gott det gick i förhoppningen om att supermakterna inte skulle förgå sig och utlösa domedagen. Vi lever fortfarande i skuggan av detta hot och vet inte om nästa dag är den sista. Och inte nog med att vi har ett kärnvapenhot över oss, nu har vi också ett klimathot att brottas med. Det kan bli en jämmerlig framtid för jordens befolkning.