krille tvärvigg

Idag är det 80 år sedan som den skamliga nonaggressionspakten mellan Sovjet och Nazityskland ingicks. Morgonekot i P1 tog på morgonen upp lite om pakten i sin sändning. Men man talade mest om det som senare skedde i Baltikum, frigörelsen från Sovjetryssland på 1980-talet. Överenskommelsen som slöts i Moskva för 80 år sedan, innebar ju att Sovjet fick fria händer just i Baltikum, även Finland fanns med i konceptet, medan det blev fritt fram för Tyskland att anfalla Polen. Det senare landet skulle dessutom delas mellan Tyskland och Sovjet. Men det var inget som man låtsades om hade skett. Sovjet fick också fritt spelutrymme i Ukraina och Vitryssland. För Nazityskland betydde överenskommelsen att man slapp ett tvåfrontskrig, att man kunde koncentrera krafterna västerut mot Frankrike. Polen ingick också i deras planer, ty dit kunde man nu sända judarna från Tyskland och Västeuropa sedan man rensat de polska gettona från judar och inlett förintelsen. Överenskommelsen kom som ett dråpslag för många människor i väst, inte minst för kommunistpartierna, som nu varken visste ut eller in. Hur kunde Stalin och kompani ingå en överenskommelse med nazisterna, huvudfienden. Ur Sovjets eller Stalins synvinkel så var han ytterst misstänksam mot England och Frankrike. Han trodde att de ville bussa ihop Tyskland och Sovjet, så att de förgjorde varandra. München-överenskommelsen 1938 var ett sådant fall, då västmakterna gav Hitler fritt fram i Tjeckoslovakien. Stalin kände sig försmådd av dem och litade inte på dem. På så vis tillkom den skamliga pakten, ett sätt för stormakter att komma överens utan hänsyn till de människor som levde i dessa länder.