krille tvärvigg

Har tillbringat en stor del av dagen i trädgården, vi är i slutet av odlingssäsongen och det finns att göra, både med skörd och i att ställa i ordning kökslandet för vintern. Vi gick lös på jordgubbslandet, som såg ut som ett jättelikt trassligt garnnystan, där revorna fått fritt spelrum efter jordgubbsskörden. Vi gick till verket med sax och sekatör. Vi tog också bort den gamla plastduken som legat som skydd för ogräset. Nu ville vi inte ha den längre, det ser roligare ut med halm eller annat täckmaterial. Vi hade inte hållit på länge förrän vi fick sällskap av höns och tupp. Fanns det något gott att hämta? Jodå, vi hittade en del sniglar, som snabbt slukades och tuppen gav sig också på jordgubbsbladen. När de ätit sig mätta försvann de in i häcken, där de brukar söka skydd. Efter lunch gick jag ut för att plocka hallon och då kom de återigen i samlad tropp för att se vad jag höll på med. De har blivit allt djärvare och har nu ringat in hela köksträdgården och försett sig med bär där de kunnat komma åt. Men det är en av hönsen, den i lägst rang, som dock tolereras, som sällan hinner fram och få något. Den är saktfärdig och drömmande. Häromdagen då jag satt och rensade kantareller ute, så satt den under trädgårdsbordet hela tiden, medan jag rensade. De andra, kollade läget och när de insåg att det rörde sig om svamp, så drog de, men inte hönan vi kallar Sigrid, hon satt kvar. Men svampen brydde inte hon heller sig om. Nåväl, hallonen lät de sig väl smaka en stund, innan de tröttnade och drog vidare och jag kunde plocka klart i lugn och ro.