Dagordningen

Dagordningen av Eric Veillard är en tunn bok på 120 sidor, men den har tyngd. Inte för inte så tilldelades den det prestigefyllda Goncourtpriset. Boken tar sin utgångspunkt i februari 1933, då 24 ärevördiga män, representerande stora företag i Tyskland som Krupp, Opel, Siemens med flera kommer till riksdagshuset. De tas emot av den jovialiske Göring, men snart kommer Adolf Hitler in i rummet. Nazistpartiet vill nu ha de stora företagens stöd inför valet den 5 mars, då kassan hos nazisterna är tom. Hitler talar i en halvtimme och förklarar vad nazisterna tänker göra: avskaffa den svaga regeringen, stoppa det kommunistiska hotet, avskaffa fackföreningarna och låta varje arbetsgivare bli führer på sitt eget företag. Sedan uppmanar Hjalmar Schacht som blir Hitlers finansminister herrarna att öppna sina plånböcker. Och de är inte nödbedda. Gustav Krupp anslår en miljon och de andra är inte mycket sämre. Och de får ju så småningom full valuta för sina pengar, då de kan hämta gratis arbetskraft från koncentrationslägren. Så kan företagen växa och även efter krigets slut så fortsätter de sin verksamhet som om inget hänt. Med svidande ironi tar Eric Veillard oss med in i de slutna rummen. Vi får lektioner i ryggradslöshet och aningslöshet, mygel och bluffspel. Hitlers provokationer har framgång, ty de fina aristokraterna som lord Halifax och premiärminister Chamberlain hukar inför hoten och viker ner sig istället för att sätta ner foten. Så också Österrikes premiärminister Schusnigg. Hitlers invasion av Österrike beskrivs som rena farsen, då pansarbilar och andra fordon får motorstopp på vägen och en ursinnig Hitler i sin Mercedes inte kommer fram i tid till Wien. Fordonen får lastas på järnvägsvagnar och transporteras in i staden. Den berömda armén visar sig vara en koloss på lerfötter. Eric Veillards bok kan läsas som en varning för oss idag, när det finns krafter som också vill störta demokratin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0