krille tvärvigg

Idag är ingen vanlig dag, inte bara för att det är lucia, utan för att min mor Ingegerd gått bort. Hon fyllde 98 år för en månad sedan (7 november), men nu orkade hennes kropp inte längre. Det är en tung, sorgens dag. Hon har ju varit min mor i 74 år och det sätter sina spår. Och för barnen har hon alltid funnits. Därför blir det overkligt då hon lämnar oss. För fem år sedan flyttade vi henne från Västervik till vår stad i södra Norrland, för att hon skulle komma närmare oss. Jag har också besökt henne flera gånger i veckan och helgdagar som jul, påsk och midsommar har hon varit med oss, meningen var ju att hon även skulle vara med vid jul i år. Fast då jag besökte henne för tre dagar sedan var hon mycket bestämd och sa att hon inte skulle komma till oss denna jul. Så blir det ju nu också. Kände hon måhända på sig det? Slutet kom mycket fort. Igår skulle jag ta med henne på fotvård på äldreboendet. Men då jag kom dit möttes jag av sjuksköterska och personal och ambulans som hämtade henne. Jag var med henne på akuten hela dagen med alla de jobbiga undersökningar som skulle göras. Inte minst då man med ultraljud skulle se varför hennes ena ben var svullet. Undersökningen blev närmast tortyrliknande, så jag fick säga ifrån och då avbröt man den. Av läkare fick vi veta att hennes tillstånd inte var bra med både hjärtsvikt och njursvikt, organen höll på att ge upp. På kvällen tog man henne till hjärtavdelningen, men hon var mycket orolig. Då hon fått en inhalation av syrgas och morfin blev hon lugnare och sov lugnt. Men vi fick ingen riktig kontakt med henne sedan. På morgonen tog hon sitt sista andetag. Frid över hennes minne.