krille tvärvigg

Under den vecka som gått sedan min mor gick bort har jag inte hunnit med att skriva något på bloggen. Nu försöker jag ta igen lite genom att återvända till Kaplans dagbok. Den blir just nu aktuell kan man säga genom serien World on fire som går på Svt 1 på fredagskvällar. I det senaste avsnittet får vi se hur Warszawa bombas och kapitulerar och hur motståndsrörelsen formeras. Då kan vi återvända till Kaplans dagbok för den 13 december 1939, allt skildrat ur en judes perspektiv. Kaplan skriver: "Vi lever förkrossade och skingrade liv; skammens och vanärans liv; lidandets och sorgens liv. Men anpassningsförmågan inom oss är mirakulös. Förhållandena ändras - arbetssättet förändras också. Vi har dragit ihop oss inom oss själva; vi har skrumpnat och krympt; vi följer profetens råd: Kom mitt folk, gå du in i din kammare och stäng din dörr efter dig, göm dig en liten stund, tills vreden har dragit förbi. Den historiska erfarenheten har lärt oss att det inte finns något beständigt i livet; att allt förändras; att allt är förgängligt." Kaplan säger att man gör allt för att undkomma erövrarens blickar, att dra uppmärksamheten till sig. Kvinnorna bär inte längre hattar utan enkla huvuddukar. Persianpälsarna syns inte längre. Alla bär gamla kläder utan prydnader och utan behag. Den som har en högtidsdräkt håller den gömd och tar inte fram den ens till sabbaten eller festdagar. "Prakt väcker misstankar om rikedom. Och de rika utgör de speciella föremålen för de plundrande nazisternas lystnad. De har inget behov av fattiglappar", avslutar Kaplan.