krille tvärvigg

Igår var det Finlands självständighetsdag och jag och min hustru (som kommer från Finland) hedrade dagen med att gå på en föreläsning på museet i stan, som handlade om de finska krigsbarnen. Det var en kvinna från länsmuseet (tyvärr kommer jag nu inte ihåg hennes namn) som berättade om de dramatiska krigsåren, då 70 000 finska barn kom till Sverige. Det var stort intresse, för Hörsalens 60 platser var alla upptagna och extra stolar fick tas in. De flesta i publiken hade någon anknytning till ämnet. De kände någon som varit krigsbarn, eller hade tagit hand om ett barn eller hade hört berättas om det av mamma eller någon släkting. Dock var det bara en i publiken som hade varit krigsbarn. Han berättade nu om hur han som sexåring tvingats ut mitt i natten (för på dagen riskerade man att bli bombade) för att ta sig till en pråm, som förde de evakuerade ut till ett krigsfartyg som tog dem vidare till Haparanda. Det här hände i Kemi. Mannen hade svårt att berätta, han fick göra uppehåll flera gånger, då han övermannades av sina känslor och började gråta. En annan man kunde berätta om hur hans mor hals över huvud fick överge hemmet på Karelska näset med ett nyfött barn i famnen. Ja, det var en känslosam stund och det var ogörligt att inte göra kopplingen till den nuvarande flyktingsituationen i världen, alla dessa som i gummibåtar gör vådliga resor över Medelhavet. Det var också intressant att höra om alla dessa organisationer, företag och enskilda personer som gjorde stora insatser för att försöka hjälpa krigsbarnen. Det fanns ett stort engagemang. I de flesta fall gick det bra, men det finns också berättelser om att det inte alltid slutade så lyckligt. Det var i alla fall befriande att höra om detta, då vi nuförtiden nästan dagligen matas med motsatsen, om hur invandringen orsakat och orsakar problem och hur man ser på dessa invandrare. Särskilt ett parti har ju aldrig något gott att säga i dessa frågor, utan kopplar allt dåligt i samhället till invandringen. Ett bittert gäng, som inte kan se att dessa flyktingar bär på svåra öden och om man ser dem som individer så får man ett annat perspektiv på saken.