Det praktfulla och det onda 2
Eric Larson är en populärhistoriker som förmår fånga ens intresse för historien, hans I odjurets trädgård som kom för flera år sedan fokuserade på ambassadören Dodd, som oförhappandes blev utsedd av Roosevelt till det krävande diplomatiska jobbet i Tredje Riket. Dodd trodde till att börja med att han skulle kunna påverka nazistregimen, men togs ganska snart ur sin villfarelse. I den historien figurerar också hans dotter, nu minns jag inte hennes namn, men hon var ung och festsugen och beblandade sig också till att börja med med nazistiska officerare. Och hon tyckte att allt var spännande och omtumlande till en början, innan hon insåg regimens rätta ansikte. I Det praktfulla och det onda är det Chuchills yngsta dotter, som bär upp denna roll. Hon är också ung och blåögd och förälskar sig gärna. Samtidigt är hon pappas flicka och vill spela en roll i försvaret av England, då blitzen drabbar landet. Eric Larson har koncentrerat sin berättelse till ungefär ett år, från maj 1940, då Churchill blir premiärminister fram till maj 1941, då England fått utstå ett år av intensiva bombningar och hot om invasion och i stort sett varit ensam i försvaret av demokrati och frihet. Det kostade mycket, ungefär 44 000 döda och än fler skadade och London var särskilt utsatt med cirka 29 000 omkomna. För att inte tala om den enorma materiella förstörelsen. Att landet härdade ut berodde på flera faktorer. Främst kanske på grund av sin ledare Churchill, som precis som Celensky gör i Ukraina idag, förmådde ingjuta mod och framtidstro i sitt folk. Churchill gjorde som Zelensky nu gör rundresor i landet, dök upp på de platser som härjats av bomberdamangen och visade sig och pratade med folk. En annan faktor var Churchills fingertoppskänsla att utse rätt personer, ofta kontroversiella personer som kunde röra om i de byråkratiska grytorna. Inte minst då Max Aitken, eller Beaverbrook, som han kallades, som i rollen som flygplansminister med inte alltid justa metoder kunde se till att produktionen av flygplan fördubblades. En annan faktor, den kanske viktigast på sikt, var att USA kom med i kriget, utan USA:s hjälp hade England inte klarat av att stå emot i längden. En tredje faktor var Hitlers halsstarriga beslut att gå mot Sovjet och mer eller mindre strunta i England. Tids nog efter att ha besegrat Sovjet, vilket för honom bara var en tidsfråga, skulle han åter gripa sig an England. Vi vet hur det gick, men då det skedde visste ju ingen hur det hela skulle sluta. Fast då USA förklarade Tyskland krig, förstod man ändå varåt det barkade.
Kommentarer
Trackback
