Olympiska spelens hyckleri
I fyra timmar följde jag OS-invigningen från Paris med båtturerna på Seine och de flaggviftande nationerna och artistuppträdandena till Frankrikes ära och storhet och den franska historiens minnesmärken. Ett imponerande och storslaget skådespel, som ändå gav en fadd smak. För här gällde det att visa upp Frankrikes storhet och där den franska andan av frihet, jämlikhet och broderskap svävade över alltihopa. Men hur är det egentligen beställt med det? Frankrike är precis lika splittrat och delat i två läger som USA. Nyss i EU-valet blev det främlingsfientliga Nationell samling största parti och det partiet menar något helt annat med nationen än det som här visades upp. Macron fick därför upplösa nationalförsamlingen och utlysa nyval för att rädda vad som kunde räddas. Och vem minns inte de stora protesterna från de gula västarna? Men i OS-andan försöker man nu hela och ena nationen, men frågan är om man lyckas.
Sedan kom huvudtalarna med sina floskler om fred och solidaritet och idrottens förmåga att samla nationer och kulturer till gemenskap tävlan. Det är fina tankar och teorier, men hur ser verkligheten ut? Ett krig pågår i Europa, startad av en man, som man sökte beveka genom att ge honom ett OS och ett fotbollsmästerskap, trots att han invaderat Krim och visat vad han gick för. Och minns Berlin-olympiaden 1936 till Hitlers ära, som inte hindrade att han startade kriget tre år senare. Och har Peking-olympiaden 2010 lett oss ett tuppfjät närmare fred. Nej, olympiaderna har istället använts i propagandasyfte för att visa arrangörslandets storhet och duktighet. Och dessutom har man förvisat de som inte passat in, som romer, judar och hemlösa, som inte fått störa den polerade och fina fasaden. Nej OS framstår, trots de fina visionerna, som ett stort hyckleri.
Kommentarer
Trackback
