Demokratins skymning
På nyåret1999 anordnar Anne Applebaum tillsammans med sin man en fest i en nyrestaurerad herrgård i norvästra Polen för att fira det nya milleniet. Inbjudna var journalister, diplomater, vänner och kollegor, skolkamrater och släktingar. Inalles ett hundratal personer. Anne Applebaum skriver: " I den stunden, då Polen stod i begrepp att ansluta sig till väst, kändes det som om vi alla var med i samma lag. Vi var överens om demokrati, om vägen till välstånd och om åt vilket håll allting gick". Tjugo år senare var allt detta som bortblåst. Nu ville man inte träffas, man undvek varandra, ja, man var till och med politiska motståndare till varandra. Vad hade hänt? Ja, det är detta som Anne Applebaum försöker utreda och analysera i sin intresseväckande och viktiga bok Demokratins skymning.
Hon följer därför den utveckling som skett i Polen med Lag och rättvisa och i Ungern med Orban och Fidesz och genom brexitkampanjen, vox i Spanien och slutligen med Trump och USA. Boken är skriven 2020 före pandemin eller i pandemins början, så hon nämner inget om Trumps valförlust.
Det som vuxit fram är en ny nationalism. Den gamla var knuten till nationen, men den nya har gjort att nationerna har kunnat påverka varandra. De förenas i synen på frågor som att vara mot invandring, i synnerhet muslimsk, föra fram en religiös världsåskådning, försvara de kristna värdena, vara mot samkönade äktenskap, mot abort och feminism för att nämna några. Orban och Ungern ses av dem som en förebild, ty han har lyckats med det som de andra strävar efter.
Applebaum anknyter till Karin Stenners forskning och auktoritärt kynne, vilket utmärker de som omfattar de här nya ideérna, som egentligen inte är så nya. Människor blir störda av det som är komplext, mångfald irriterar dem. De vill ha ett nytt politiskt språk där de kan känna sig trygga. Faktorer som provocerar dem är stora demografiska förändringar, invandrare eller utomstående som plötsligt finns där, ekonomiska förändringar och så vidare.
Applebaum ger exempel på dramatiska förändringar som skett. En sådan är tryckpressens införande, som gav människor tillgång till det egna språket, vilket också kunde förmeras och ledde till oroligheter och protestantismens födelse. Uppfinningen av radion var också en sådan, då demagogerna kunde nå in ända in i hemmen med sin propaganda. För den skull startades BBC och Sveriges rundradio som ett motmedel mot denna desinformation. Nu är vi åter där med internet och sociala medier, då propaganda och desinformation och rena lögner kan spridas en masse.
Applebaum tar också upp de intellektuellas roll och kallar dem som understöder de nya idéerna för clerker. Flera av dem har tidigare varit demokrater, men har utvecklats till autokraternas påhejare.
Hon använder också begreppen reflektiva och restorativa nostalgiker. De reflektiva saknar det förflutna och drömmer om det. Men egentligen vill de inte ha det tillbaka. En sådan var Boris Johnson, men han tvingades ändå agera som om han stödde brexit. De restorativa däremot är mytmakare, de grundar nationalistiska projekt, de vill återuppbygga det förlorade hemmet. I Sverige har vi en sådan i Jimmie Åkesson, som vill ha tillbaka folkhemmet, men i hans tappning.
Den nationalistiska hat- och våldsretoriken är farlig och den kan och har också dödat. Applebaum nämner Gdansks borgmästare Pavel Adamotvitz som föll offer för en mördare och Jo Cox, en kvinnlig parlamentariker i samband med brexit och i Sverige kunde vi se det i Almedalen, då Ingrid Wieselgren mördades, men den tilltänkta måltavlan var Annie Lööf som förnedrats i tevekanalen Riks, som står SD nära.
Applebaum tar också upp ett annat belysande historiskt exempel, som är som en spegel för vår egen tid, Dreyfuss-affären i Frankrike i slutet av 1800-talet. Dreyfuss, en kapten i armén blev anklagad för att ha gått fienden Tysklands ärenden. Han var jude och han talade med tysk brytning och bodde i Alsace, som ockuperades av Tyskland. Han var ett perfekt offer för de högljudda nationalisterna och antisemiterna. Dreyfuss dömdes, blev av med sina insignier och isolerades på Djävulsön. Men författaren Zola engagerade sig i hans fall och med hjälp av advokater och de som trodde Dreyfuss var oskyldig så kunde man visa att han också var det. Det var en annan officer som var den skyldige. Men betydde frikännandet att Dreyfuss var rentvådd. Icke. De som varit övertygade om hans skuld fortsatte att förfäkta den. Precis som Donald Trum kan trumpeta om valstölden och bli trodd av dem som vill tro det. De som anklagat Dreyfuss kom sedan att ingå i Vichy-regeringen som samarbetade med nazisterna under andra världskriget.
Nåväl, framtiden då, vad tror Applebaum om den? Jo, hon menar att den kan ta olika vägar. Vi kan gå mot tyranni och anarki och demokratins skymning. Men vi kan också gå mot ökad solidaritet, att vi hitter samarbetsmöjligheter och att institutioner förnyas och moderniseras. Men just nu ser det ganska mörkt ut för demokratin och friheten. Applebaums bok är dock ett viktigt bidrag för att avslöja och klä av de falska profeterna.
Kommentarer
Trackback
