Barndomsminne
I samband med att jag läser Ivar Lo Johanssons Traktorn dyker minnen från min egen barndom upp. De första nio åren av mitt liv bodde jag nämligen bara en halv kilometer från en bondgård. Ja, det var från början en säterigård, men nu arrenderades den av en man som hette Björkman. Jag minns inte hur många kor gården hade, men det kanske rörde sig om ett trettiotal. På gården fanns även hästar, grisar och höns och det som odlades var spannmål (vete tror jag), potatis ( vi fick åtminstone en gång hjälpa till från skolan med att ta upp dem) och rovor. På gården fanns även en traktor. Men Björkman drev jordbruket på traditionellt vis och använde även häst och ibland kunde man se honom så för hand. Jag vet inte hur många anställda som fanns, men en man minns jag och det var den gamla stataren Ossian som skötte om tjurarna. Jag brukade ibland stanna och se på då han ledde in tjuren för betäckning och jag beundrade hans orädsla för den mäktiga tjuren. Det fanns också mindre bondgårdar i trakten. Ett ställe kommer jag särskilt ihåg och det var en liten gård dit mamma for för att köpa ägg. Jag fick följa med dit då jag lärt mig cykla. Gården låg på en höjd och drevs av en man som hette Axel och hans hustru som jag inte kommer ihåg namnet på. Axel var knotig och seg och ganska tystlåten, medan hustrun var frodig, varm och pratsam. På gården fanns en häst, grisar och höns och jag tror att Axel odlade säd av något slag. Medan mamma blev bjuden på kaffe tog Axel mig med runt gården. Jag fick hålla i de nykläckta kycklingarna och se på grisarna som vältrade sig behagfullt i leran. Sedan gick vi till visthusboden där Axel förvarade skinkan som hängde på lufttorkning. Han skar av en bit och bjöd mig och det var något av det godaste jag smakat. Allt det här hände på 1950-talet, men bara ett tiotal år därefter så blev det omjöligt att vara småbonde. Axel och hans hustru fick göra sig av med djuren och sälja gården, nu skulle det vara storjordbruk och småbönder var inte längre önskvärda. Något av denna utveckling går att läsa om i Ivar Los Traktorn som jag tänker återkomma till.
Kommentarer
Trackback
