En komplex roman, Traktorn
Med romanen Traktorn hade Ivar Lo Johansson ambitionen att visa på jordbrukets mekanisering, där traktorn skulle stå som symbol för den nya tiden. Romanen börjar också med en scen där traktorn står myndig i åkern, medan arbetslaget tuggar i sig sina smörgåsar och är ganska skeptiska till den nya tiden. De tycker att det gamla statsystemet hade sina fördelar trots allt, man var tryggare och man visste att man hade mat. Brandt, fackordföranden som fått uppdraget att ratta traktorn är dock stolt och känner sig som en ny människa när han framför fordonet. Sedan får vi inte veta så särskilt mycket mera om traktorn istället är det kogubben Kadin som hamnar i förgrunden genom de sabotage som han gör mot gården och de nya förhållandena. Kanske behövde Ivar Lo en intrig i den ganska mastiga och faktaspäckade romanen. Ivar Los egen inställning till de nya förhållandena är inte tydlig och det var också något som kritikerna slog ner på då romanen kom ut 1943. Han beskriver förändringarna genom en rad personer. Högst upp är greve Rytter, godsets ägare, som vill förvandla gården Åhl till en mönstergård. Han har bytt ut riddarrustningen mot en skräddarsydd kostym och vill inte tilltalas greve utan nias. Han är demokrat och vill tala med inte till folket, något som den gamle smeden finner befängt. Rytter vill bygga nytt mejeri och nytt slakteri och han vill omvandla ladugården till något av ett apotek, därför anställer han en professionellt utbildad försteman, Ekeskog, som tar över arbetet i ladugården och detroniserar den gamle kogubben Kadin till en andraplansroll, något som denne kommer att hämnas för. Rytter har dock kvar lite av godsägarfasoner ity att han håller sig med en fullblodshäst Glory, hans ögonsten. För Glory går det dock illa, som så mycket annat på gården, hon drabbas av mankfistel och måste till slut avlivas. En som inte tror på de nya tiderna, men som ändå är lojal med sin arbetsgivare är den gamle inspektorn. Han ser i bokföringen hur alla kostnader skenar och hur kontrollsystemet och pappershögarna växer. Så här uttrycker han sig inför godsägarn och visst finns det lite Strindberg över det: "Mjölken här på godset kontrolleras till att börja med av kontrollassistenten som kommer var tredje vecka. Kontrollassistenten kontrolleras av överassistenten som kommer två gånger om året. Överassistenten kontrolleras av konsulten i Hushållningssällskapet som kommer då och då. Och han kontrolleras i sin tur av tjänstemän i Lantbruksstyrelsen med generaldirektör, statskonsulenter och byråchefer och dem ser vi inte heller". Inspektorn tycker de är som parasiter på jordbruket, där man först och främst ska se till att det växer.
På sätt och vis handlar romanen om krossade drömmar eller drömmar som inte blir förverkligade. Rytters dröm om en mönstergård slår slint på grund av att han satsat för stort, då missväxten och kriget drabbar landet. Den unge Nils Holsts dröm om en fotbollskarriär spricker och flickan Greta Ärlandsson som drömt om att komma in vid filmen får aldrig någon chans till en karriär. De tu får trösta sig med att få varandra. Fackordföranden Brandt drömmer om att bli ombudsman på förbundet, men tar aldrig tag i saken på riktigt, han vill heller inte svika Rytter och gården. Brandt är till skillnad från den mer radikale Brontén i God Natt Jord reforminriktad, en utveckling som kanske också speglar författarens. Och om man ser till hur Ivar Lo själv lämnade den kvävande godsmiljön så är det lite förvånande att han låter samtliga personer resignera och bli vid sin läst.
Slutligen Kadin, vem är han? En förrädare eller en motståndsman, något kritiker diskuterat. För att hämnas sin förnedring så utför han först sabotage mot den uppburna tjurbesättningen. Han låter en tjur med exteriörfel, långa bakben, få betäcka korna. Det uppdagas och han blir avskedad. Detta upplyser den allvetande författaren oss om. Men Kadin vänder sig till Arbetsdomstolen för att få sin sak prövad och blir friad, då man inte lyckas bevisa hans skuld. Sedan utför han nästa sabotage, då han häller fotogen i mjölken, som blir obrukbar. För Brandt är Kadin en kverulant som inte passar in i fackföreningen, han kallar honom ett fä och ett as, men måste ändå ha med honom att göra. Brandt vill ha hundraprocentigt lojala medlemmar och Kadin är en lus i rörelsen, som upptar allt för mycket av hans tid.
Traktorn är i grunden en mörk roman, skriven med världskriget som bakgrund, därav kanske dess pessimism. Kanske har Ivar Lo också lastat in för många frågor och stickspår i romanen. Vissa delar är reportageartade, som avsnittet om Veterinärinstitutet med sina sakliga och detaljerade, för att inte säga brutala skildringar av slakt, påminnande om Zolas eller Hemingways naturalistiska berättande. Mot dessa nya inslag i romanen reagerade också många kritiker. För nutida romanläsare är nog Traktorn en ganska svårsmält brygd, tror jag.
Kommentarer
Trackback
