krille tvärvigg

Sitter i bilen och väntar på att trädgårdsbutiken ska öppna. Det är pingstafton och hänryckningens tid. Men det var ganska länge sedan jag blev hänryckt. Snarare blir jag upprörd, då jag lyssnar på P1:s program Konflikt som tar upp förhållandena i textilfabrikerna i Bangladesh i ljuset av de katastrofer som inträffat. Arbetsmiljö och arbetsförhållanden är under all kritik, det är 1800-talets England som flyttat hit. Vinsterna man gör på klädtillverkningen är också enorma, det är miljarders miljarder. Det HM, som exempel, ger tillbaka till den Bangladeshiska staten rör sig om 500 svenska kronor. För den summan kan man inte förbättra mycket. HM ställer heller inte upp i programmet, men låter meddela i ett pressmeddelande att man inte alltid ska skjuta in sig på vinsten. Det språkrör som ställer upp för textilbranschen (minns inte hans namn) tycker dock att det framför allt är fabriksägarna, leverantörerna som tjänar de stora pengarna. Dessa personer (män får man förmoda) är inte många (ungefär som de 17 familjerna i Sverige med Wallenberg i spetsen) som styr och ställer och som är nära lierade med regeringen i landet. Att det är så förklarar ju att inte mycket händer för att ändra på förhållandena.